»Vare sig karismerna är ovanliga eller enkla och ödmjuka är de den helige Andes nådegåvor, som direkt eller indirekt är till nytta för kyrkan, inriktade på att bygga upp henne, att vara till gagn för människor och motsvara världens behov.« (Katolska Kyrkans katekes nr 799).

»Andens särskilda gåvor skall tas emot med tacksamhet av den som tar emot dem, men också av hela kyrkan. De är verkligen en underbar nådens rikedom som ger det apostoliska livet kraft och främja heligheten i hela Kristi kropp. Detta under förutsättning att det verkligen handlar om den helige Andes gåvor och att de används på ett autentiskt sätt i överensstämmelse med de äkta ingivelserna från samma Ande, dvs, i enlighet med kärleken, den sanna måttstocken för dessa särskilda gåvor. (jfr 1 Kor 13)« (Katolska Kyrkans katekes nr 800).

»I denna mening måste man alltid bedöma Andens gåvor. Ingen särskild nådegåva undantar någon från att ha förbindelse med och underordna sig kyrkans herdar. Dessa ”har särskild kompetens för detta, (de) som inte skall släcka Anden utan pröva allt och ta vara på det som är gott” (LG 12), för att alla de särskilda nådegåvorna både när det gäller det med vilket de skiljer sig från varandra och när det gäller det med vilket de kompletterar varandra skall samverka till det ”allmänna bästa” (jfr 1 Kor 12:7; jfr LG 30; CL, 24).« (Katolska Kyrkans katekes nr 801).