Historia

Opus Dei grundades 1928 i Spanien och finns för närvarande i 70 länder.

Den helige Josemaría med några spanska studenter som följde honom redan i de första åren.

1928, 2 oktober: Under några dagar av andliga övningar i Madrid grundar den helige Josemaría Escrivá, genom en gudomlig ingivelse, Opus Dei.

1930, 14 februari: Medan den helige Josemaría firar mässan i Madrid låter Gud honom förstå att Opus Dei även riktar sig till kvinnor.

1933 Det första Opus Dei apostoliska initiativ öppnas, Akademin DYA, främst för högskolestuderande, där man undervisar i juridik och arkitektur.

1936 Det spanska inbördeskriget startar och omständigheterna gör att grundaren för tillfället måste uppskjuta sina planer att utbreda Opus Deis apostoliska arbete till andra länder.

1939 Josemaría Escrivá återvänder till Madrid. Opus Dei sprids till andra städer i Spanien. När Andra Världskriget bryter ut förhindrar det återigen Opus Dei att börja i andra länder.

1941, 19 mars: Biskopen i Madrid, Leopoldo Eijo y Garay, beviljar Opus Deis första godkännande på stiftsnivå.

1943, 14 februari: Under mässan visar Gud för Josemaría Escrivá en juridisk lösning som möjliggör att viga präster i Opus Dei: Det heliga Korsets prästsällskap.

1944, 25 juni: Biskopen i Madrid prästviger tre av Opus Deis medlemmar: Álvaro del Portillo, José María Hernández Garnica och José Luis Múzquiz.

1946 Opus Deis grundare bosätter sig i Rom. De följande åren reser han runt i hela Europa för att förbereda etableringen av Opus Deis verksamhet i olika länder.

1947, 24 februari: Den heliga Stolen ger det första påvliga godkännandet.

1950, 16 juni: Pius XII ger det slutgiltiga godkännandet av Opus Dei. Detta godkännande tillåter gifta personer att bli medlemmar i Opus Dei och att stiftspräster kan ansluta sig till Det heliga Korsets prästsällskap.

1969 Opus Dei håller en extraordinär generalkongress i Rom med målet att studera Opus Deis omvandling till en personalprelatur, en typ av kyrkorättslig institution som Andra Vatikankonciliet hade förutsett och som visade sig passa Opus Dei.

1970-75 Opus Deis grundare reser till olika länder i Europa och Amerika för att predika.

1975, 26 juni: Josemaría Escrivá avlider i Rom. Vid denna tidpunkt har Opus Dei ungefär 60.000 medlemmar. 15 september: Álvaro del Portillo väljs som efterträdare till Opus Deis grundare.

1982, 28 november: Johannes Paulus II upprättar Opus Dei som personalprelatur och utnämner Álvaro del Portillo till prelat.

1984 började Opus Deis verksamheter i Sverige, 1987 i Finland.

1991, 6 januari: Johannes Paulus II viger monsignore Álvaro del Portillo, Opus Deis prelat, till biskop.

1992, 17 maj: Påven saligförklarar Josemaría Escrivá i Rom.

1994, 23 mars: Álvaro del Portillo avlider i Rom den 23 mars. 20 april: Johannes Paulus II bekräftar det val som gjorts av den valkongress som hållits i Rom och utnämner Javier Echevarría till Opus Deis prelat.

1995, 6 januari: Johannes Paulus II biskopsviger monsignore Echevarría.

2004 började Opus Deis verksamheter i Lettland, 2007 i Ryssland, 2008 i Indonesien samt 2009 i Rumänien och Korea.

2002, 6 oktober: Johannes Paulus II helgonförklarar Josemaría Escrivá i en ceremoni på Petersplatsen i Rom.

2014, 27 september: Álvaro del Portillos saligförklaring, Opus Deis grundares första efterträdare.

2016, 12 december: Biskop Javier Echevarría, den helige Josemarías andra efterträdare avlider i Rom

2017, 23 januari: Efter prelaturens tredje valkongress utnämner påven Franciskus msgr. Fernando Ocáriz till Opus Deis prelat.

2018, 18 maj: Guadalupe Ortiz de Landázuri är den första lekmannen i prelaturen att bli saligförklarad.

Årtal då Opus Dei etablerar sin verksamhet i olika länder

1945 Portugal

1946 Italien och Storbritannien

1947 Frankrike och Irland

1949 Mexiko och USA

1950 Chile och Argentina

1951 Colombia och Venezuela

1952 Tyskland

1953 Guatemala och Peru

1954 Ecuador

1956 Uruguay och Schweiz

1957 Brasilien, Österrike och Kanada

1958 Japan, Kenya och El Salvador

1959 Nederländerna och Costa Rica

1962 Paraguay

1963 Australien

1964 Filippinerna

1965 Belgien och Nigeria

1969 Puerto Rico

1978 Bolivia

1980 Kongo, Elfenbenskusten och Honduras

1981 Hong Kong

1982 Singapore samt Trinidad och Tobago

1984 Sverige

1985 Taiwan

1987 Finland

1988 Kamerun och Dominikanska Republiken

1989 Macao, Nya Zeeland och Polen

1990 Ungern och Tjeckien

1992 Nicaragua

1993 Indien och Israel

1994 Litauen

1996 Estland, Slovakien, Libanon, Panama och Uganda

1997 Kazakstan

1998 Sydafrika

2003 Slovenien och Kroatien

2004 Lettland

2007 Ryssland

2008 Indonesien

2009 Korea och Rumänien

2011 Sri Lanka