Mina kära, må Jesus bevara mina döttrar och söner!
Sedan jag lämnade Rom har jag tackat Herren särskilt för hur fantastisk de heligas gemenskap är. Tron gör oss säkra på att vi till och med är närmare varandra än vad den fysiska närvaron innebär.
När jag kommer till en plats verkar det som om vi som är där då alltid har varit tillsammans. Samma sak händer när jag lämnar en plats: avskeden leder helt enkelt till ett annat sätt att vara närvarande. Vi är alltid hemma och vi kan alltid bygga upp Verket och tjäna Kyrkan på vilken plats vi än befinner oss.
Även i svåra stunder hittar vi styrka i denna gemenskap som förenar oss innerligt och som är en följd av vår personliga förening med Jesus Kristus.
Jag minns några ord som den helige Josemaría skrev när han var i den honduranska legationen, i en stund då han praktiskt taget inte kunde röra på sig: ”Jag är alltid hundratusentals kilometer från den fysiska plats där jag befinner mig” (den 30 april 1937). Han kunde säga det eftersom han var mycket förenad även med dem som befann sig långt borta.
Jag vet att jag kan räkna med ert stöd i er bön och glädje nu under denna resa till USA och Kanada. Jag har även alla er närvarande; vi finner varandra särskilt varje dag i Mässan.
Med all min tillgivenhet välsignar jag er
Er Fader
