Sumario
1. Vad är Eukaristin?
2. Hur sker denna förvandling och när inträffar transsubstantiationen?
3. Hur är Jesus närvarande i eukaristin?
4. Hur kan man vara övertygad om att Gud själv är närvarande under brödets och vinets gestalt?
5. Hur uttrycks tron på Jesus i det allraheligaste sakramentet?
6. Vad är besöket till det allraheligaste sakramentet?

Kan intressera dig • Frågor om Jesus Kristus och Kyrkan • Katolska kyrkans lilla katekes online • Elektronisk bönbok

1. Vad är Eukaristin?

När Jesus före sitt lidande och sin död firade påsk med sina apostlar sade han till dem: »Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.« [...] Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.« Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.« Flera evangelieberättelser återger denna centrala sanning i vår tro: Lukas 22:7-20; Matteus 26:17-29; Markus 14:12-25; 1 och Paulus i sitt brev till korinthierna 11:23-26).

Varje gång prästen i den heliga mässan reciterar konsekrationsorden sker eukaristins mirakel; det som en gång var bröd och vin är nu, under detta utseende, Kristi kropp och blod.

Som katolska Kyrkans lilla katekes lär: »Jesus Kristus är närvarande i eukaristin på ett unikt och ojämförligt sätt. Han är närvarande på ett sant, verkligt och väsensmässigt sätt: med sin kropp och sitt blod, med sin själ och med sin gudom. I eukaristin är han alltså närvarande på ett sakramentalt sätt, dvs under de eukaristiska gestalterna av bröd och vin, Kristus helt och hållet, Gud och människa.« (n. 282).

Be med den helige Josemaría

Skaparen älskar sina varelser till det yttersta. Som om inte alla andra bevis på hans barmhärtighet skulle räcka, instiftar vår Herre Jesus Kristus Eukaristin för att vi alltid skall kunna ha honom nära och – i den mån vi kan förstå det – för att den som inte behöver något, rörd av sin kärlek, inte vill vara utan oss. När Kristus går förbi, 84

Jesus kom till jorden och blev kvar bland oss i Eukaristin av kärlek till oss och för att lära oss att älska. När Kristus går förbi, 151

2. Hur sker denna förvandling och när inträffar transsubstantiationen?

Genom transsubstantiation, det vill säga genom att brödet och vinet förvandlas till hans kropp och blod, gör Kristus sig själv närvarande i detta sakrament. Den helige Ambrosius säger om denna förvandling: »Låt oss vara fullt övertygade om att detta inte är det som naturen har format utan det som välsignelsen har vigt, och att kraften i välsignelsen övervinner kraften i naturen, därför att naturen själv förändras av välsignelsen.«

Kristi eukaristiska närvaro börjar med konsekrationen och fortsätter så länge som de eukaristiska gestalterna finns kvar. Kristus är helt och hållet närvarande i var och en av gestalterna och helt och hållet i varje del av dem, så att brödsbrytelsen inte bryter sönder honom ( jfr Konciliet i Trient: DS 1641.). Katolska kyrkans katekes, 1375-1377

Be med den helige Josemaría

Vad vi inte kan, kan däremot Herren. Jesus Kristus, fullkomlig Gud och fullkomlig människa, lämnar inte en symbol, utan verkligheten: han ger oss sig själv. Han återvänder till Fadern, men samtidigt kommer han att stanna bland människorna. Han kommer inte att lämna oss en present som får oss att minnas honom, en bild som kommer att bli suddig med tiden, som fotografier som snart blir bleka, gulnade och meningslösa för dem som inte själva var med vid just den stunden av kärlek. I brödets och vinets gestalt finns han verkligen närvarande: med sin kropp, sitt blod, sin själ och sin gudom. När Kristus går förbi, 83

3. Hur är Jesus närvarande i eukaristin?

I eukaristins allraheligaste sakrament ”är vår Herre Jesu Kristi kropp och blod tillsammans med hans själ och hans gudom sannerligen, verkligen och väsensmässigt och följaktligen Kristus i sin helhet närvarande. Denna närvaro kallas “verklig”, inte i exklusiv mening, som om de andra formerna för närvaro inte vore “verkliga”, men i särskilt hög grad, därför att den är väsensmässig-substantiell och därför att Kristus, Gud och människa, här gör sig helt och hållet närvarande.

I sitt evangelium återger Johannes andra ord av Jesus: »Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.« (Joh 6:51.54.56).

Det sätt på vilket Kristus är närvarande under de eukaristiska gestalterna är helt enastående. Han lyfter upp eukaristin över alla de andra sakramenten och gör det till ”liksom fulländningen av det andliga livet och till det mål som alla sakrament är inriktade på” Katolska kyrkans katekes, 1374

Be med den helige Josemaría

Treenighetens kärlek till människorna skänker genom Kristi närvaro i Eukaristin Kyrkan och hela mänskligheten alla nådegåvor. Detta är det offer som Malaki profeterade om: Från öster till väster är mitt namn stort bland folken, och överallt frambär man rökelseoffer åt mitt namn, ett rent offer. Det är Kristi offer som frambärs åt Fadern med den helige Andes medverkan: ett offer av oändligt värde, som bland oss förevigar den återlösning som det gamla Förbundets offer inte kunde utverka. När Kristus går förbi, 86

Han sänker sig till vår nivå, tar på sig allt, utsätter sig själv för allt – för helgerån, för hädelser, för kylan från så många människors likgiltighet – bara för att kunna erbjuda, om så bara till en enda människa, möjligheten att höra slagen från ett hjärta som pulserar i hans sårade bröst. Kärleken till Kyrkan, För evigt präst, 39

4. Hur kan man vara övertygad om att Gud själv är närvarande under brödets och vinets gestalt?

Man uppfattar inte Kristi sanna kropps och Kristi sanna blods verkliga närvaro i detta sakrament med sina sinnen, utan enbart genom tron, som stöder sig på Guds auktoritet: Det är i hög grad lämpligt att Kristus på detta enastående sätt ville fortsätta att vara närvarande i sin kyrka.

Eftersom Kristus skulle lämna de sina i sin synliga gestalt, ville han ge oss sin sakramentala närvaro; eftersom han skulle offra sig på korset för att frälsa oss, ville han att vi på ett konkret sätt skulle minnas den kärlek med ”vilken han älskade oss ända till slutet” (Joh 13:1), den kärlek som fick honom att ge sitt liv.

Ja, i den eukaristiska närvaron stannar han på ett hemlighetsfullt sätt kvar hos oss som den som har älskat oss och utgivit sig själv för oss, och han stannar kvar under de tecken som uttrycker och förmedlar denna kärlek Katolska kyrkans katekes, 1380-1381

Be med den helige Josemaría

Det är hela vår tro som aktualiseras när vi tror på Jesus, på hans verkliga närvaro under brödets och vinets gestalter. När Kristus går förbi, 153 

Herre, jag tror fullt och fast, tack för att du har gett oss tron! Jag tror på dig, på detta kärlekens underverk som är din verkliga närvaro under de eukaristiska gestalterna, efter konsekrationen, på altaret och i tabernaklen där du är förvarad. Jag tror mer än om jag hörde dig med mina öron, mer än om jag såg dig med mina ögon, mer än om jag rörde dig med mina händer. S:t Josemaría, brev den 28 mars 1973, nr 7.

5. Hur uttrycks tron på Jesus i det allraheligaste sakramentet?

I mässans liturgi ger vi uttryck åt vår tro på Kristi verkliga närvaro under brödets och vinets gestalter bland annat genom att böja knä eller genom att böja oss djupt ned som tecken på tillbedjan av vår Herre.

Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans firande: i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession.

”Den heliga förvaringen” (tabernaklet) var från början avsedd för att värdigt förvara eukaristin så att den skulle kunna bäras till de sjuka och frånvarande efter mässans slut. Genom fördjupning av tron på Kristi verkliga närvaro i sin eukaristi har kyrkan blivit medveten om meningen med den tysta tillbedjan av Herren som är närvarande under de eukaristiska gestalterna. Därför bör tabernaklet ställas upp på ett särskilt värdigt ställe i kyrkan; det skall framställas på ett sådant sätt att det understryker och visar på sanningen i Kristi verkliga närvaro i det heliga sakramentet. Katolska kyrkans katekes, 1378-1379

Be med den helige Josemaría

Vår Gud har beslutat att bli kvar i tabernaklet för att nära oss, för att styrka oss, för att gudomliggöra oss, för att göra så att vår uppgift och våra ansträngningar bär frukt. När Kristus går förbi, 151

Vilken brådska alla har nu när det gäller att umgås med Gud (...). Ha inte bråttom. Gör inte, i stället för en from knäböjning, en förvrängning av kroppen, som är ett hån (...). Knäböj så här, långsamt, fromt, väl utfört. Och när du tillber Jesus i sakramentet, säg då till honom i ditt hjärta: Adoro te devote, latens deitas. Jag tillber dig, min fördolda Gud.
S:t Josemaría, anteckningar från en sammankomst i oktober 1972.

Hur är det möjligt att man föraktar detta eviga mirakel av Kristi verkliga närvaro i tabernaklet? Han har stannat kvar hos oss för att vi ska kunna umgås med honom och för att vi ska kunna tillbe honom. Stannat som en underpant på den härlighet som väntar oss, så att vi ska kunna besluta oss för att följa i hans fotspår.  Kärleken till Kyrkan, 28

6. Vad är besöket till det allraheligaste sakramentet?

Eftersom Kristus själv är närvarande i altarets sakrament, måste man vörda honom genom att ägna honom tillbedjan. ”Att besöka det allraheligaste Sakramentet är ett bevis på tacksamhet, ett tecken på kärlek och en plikt som består av tillbedjan av Kristus vår Herre.” Katolska kyrkans katekes, 1418

Be med den helige Josemaría

Försumma inte att besöka det allraheligaste Sakramentet. När du har gjort din vanliga muntliga bön, så tala med Jesus, som verkligen är närvarande i tabernaklet, om dagens bekymmer. Då kommer du att få ljus och mod för ditt liv som kristen. Vägen, 554