Meddelande från prelaten (10 augusti 2019)

Från Kanada talar Msgr Ocáriz om bönen och hur viktigt det är att vår bön är personlig och förtröstansfull. Han ber den helige Ande om att hjälpa oss upptäcka nya dimensioner i bönen varje gång vi ber.

Vancouver den 10 augusti 2019

Mina kära: må Jesus bevara mina döttrar och söner!

Hur ofta har vi inte betraktat hur viktigt det är att ”alltid be och inte ge upp” (Luk 18:1)!

När apostlarna bad Jesus att lära dem att be, svarade han dem: ”När ni ber skall ni säga: Fader vår” (Luk 11:2). Jesus själv inleder sin bön med att vända sig till Fadern: för att lovprisa och tacka honom (jfr Matt 11:25-26); i den sista måltiden (jfr Joh 17:5); på Olivberget (jfr Luk 22:42) och på korset (jfr 23:34, 46). Den helige Josemaría ville att alla skulle ägna sig åt "Guds barns äkta bön" 1. I förening med Jesus Kristus – genom honom och i honom – når vi Gud Fadern (jfr Joh 14:6), med enkelhet, uppriktighet och förtröstan på hans allsmäktiga kärlek.

Att varje dag börja om på bönens väg är att låta oss ha sällskap av den som bäst förstår oss och älskar oss, i medgång och motgång. Att ha en dialog med Jesus Kristus öppnar oss för nya perspektiv, nya sätt att se på saker och ting, eftersom de alltid kan inge oss nytt hopp. Vår Fader skrev en gång till oss: ”Som ni ser är detta det enda verktyg som vi använder till allt: bönen”. 2

Jag ber den helige Ande om att han om och om igen förnyar vårt sätt att be och nu på ett särskilt sätt. Det är han som tar initiativet: ”Den levande och sanne Guden kallar, utan att förtröttas, varje människa till bönens hemlighetsfulla möte" 3.

Fortsätt att be för mig under resan till USA och Kanada; dess andliga utkomst beror också på hur var och en av er ber.

Med all min tillgivenhet välsignar jag er

Er Fader


1Guds vänner , nr 243.

2Brev den 19 mars 1967 , nr 149.

3Katolska kyrkans katekes , nr 2567.