Jag brukar ofta säga att vi inte får göra dessa stunder av samtal med Jesus, som ser oss och lyssnar på oss från Tabernaklet, till en opersonlig bön. Jag brukar kommentera att vi för att meditera på ett sådant sätt att vi genast inleder en dialog med Herren - ljudet av ord är inte nödvändigt - måste lämna anonymiteten, försätta oss i hans närvaro sådana som vi är, utan att gömma oss i den folkmassa som fyller kyrkan eller i en strid ström av tomma ord som inte springer fram ur hjärtat, utan på sin höjd ur en vana som tömts på innehåll.
Nu vill jag tillägga att även ditt arbete måste vara personlig bön, att det måste omvandlas till ett storslaget samtal med vår himmelske Fader. Om du försöker bli helig i och genom din yrkesverksamhet, måste du nödvändigtvis anstränga dig för att förvandla den till en bön utan anonymitet. Ditt yrkesarbete får inte heller urarta till en undanskymd, intetsägande syssla som utförs på ett slentrianmässigt opersonligt sätt, för i samma stund som det sker kommer den gudomliga drivfjäder som besjälar dina dagliga göromål att dö. (Guds vänner, nr. 64)