Rom, den 20 april 2024

Mina kära: må Jesus vaka över mina barn!

Tre månader har redan gått sedan påven uppmanade oss, i förberedelserna inför kommande jubelår, att »återupptäcka bönens stora värde och absoluta nödvändighet i våra personliga liv, i kyrkans liv och i världen« (Angelus, 21 januari 2024).

Det är en återupptäckt som vi, med Guds nåd, kan göra varje dag på olika sätt. Ibland kommer vi att på nytt lägga märke till Herrens blick, som leder oss till en ordlös kontemplation sprungen ur kärlek. Andra gånger kommer bönen mer att framstå som en personlig ansträngning och en kamp mot allt som distraherar oss från Herren. Ofta kommer dialogen med Gud att uttryckas i de muntliga böner som vi lärde oss som barn och som leder oss till att ha en ständig attityd av tillbedjan och bön.

I vilket fall som helst kommer alla dessa sätt att be att näras av samma anda, som den helige Josemaría påpekade: »Jag misstar mig knappast när jag vågar hävda att det finns många, oändligt många, sätt att be. Men för oss alla önskar jag Guds barns äkta bön« (Guds vänner, nr 243). Medvetenheten om att vi är Guds barn kommer att hjälpa oss att alltid be med den förtröstan och enkelhet som kännetecknar de små.

Jag skulle särskilt vilja insistera på den begärande bönen. Det finns många saker att be för, som jag har upprepat för er under de senaste månaderna: fred i världen, kyrkan, Verket. Det är ett mysterium att Gud räknar med vår förbön. Men det är inte för att han behöver den, utan för att bara det faktum att vi ber redan är bra för oss, eftersom vi på så sätt erkänner att vi inte klarar oss på egen hand och gör oss redo att ta emot Guds nåd. I detta avseende ber jag er återigen att fortsätta att be för arbetet med att anpassa stadgarna. Som jag ofta säger kommer det att gå bra, för omnia in bonum, men om vi ber mer kommer det att gå bättre.

Med all min kärlek välsignar jag er

er Fader