Den 23 maj kommer biskop Fernando José Castro Aguayo att förrätta prästvigningen av arton diakoner från prelaturen Opus Dei, med ursprung i tolv olika länder. Bakom varje namn finns en historia. Vill du följa dem på vägen? Vi inbjuder dig att förena dig andligen med detta ögonblick genom att be för dem och deras familjer.
- José María Álvarez de Toledo Martín de Peralta (Spanien)
- Joseph Michael Nicolas Arbilo (Filippinerna)
- Tobechukwu Ugochukwu Attoh (Nigeria)
- Alfonso Carlos Aza Jácome (Spanien)
- Pablo Bistué Muñoz (Spanien)
- Alfonso Cabrera Salinas (Kamerun)
- Pedro José de León Chávez (Guatemala)
- Francisco de Paula Febres-Cordero Carrillo (Venezuela)
- Josimar Pereira Freitas (Brasilien)
- Juan Martín Gismondi (Argentina)
- José Tomás Larraín Correa (Chile)
- Anthony Oluchukwu Momah (Nigeria)
- Peter Leonard Otieno Ndeda (Kenya)
- Charles Ejike Ozoene (Nigeria)
- David Serrano Ariza (Colombia)
- Federico Angelo Carlo Skodler (Italien)
- Víctor Torre de Silva Valera (Spanien)
- Augustine Onyekachi Ufoegbune (Nigeria)
- Ceremonin sänds live på den länken.
Några berättelser om de blivande prästerna
Federico Skodler, en 48-årig italienare född i Trieste, studerade filosofi och arbetade under flera år som resurspedagog i statliga gymnasieskolor. Han är adjungerad medlem i Opus Dei och har dessutom ett ovanligt intresse: bussar.
– Sedan jag var liten älskade jag att se lastbilar arbeta på byggarbetsplatser. Senare började jag intressera mig för stadsbussar, och så småningom blev jag något av en expert på dem. När jag upptäckte att jag inte var ensam i världen om detta intresse gick jag med i en ideell förening som arbetar för att bevara det lokala kollektivtrafikens historiska arv.
Detta intresse har också blivit en bild för hur han ser på sitt prästkall:
– Det som alltid har fascinerat mig med bussar är inte bara själva fordonet, utan att de för människor dit de behöver komma. Först som diakon och nu som präst hoppas jag kunna göra något liknande: följa många människor på den enda resa som verkligen betyder något – den som leder oss till helighet, som är vår sanna lycka.
Alfonso Cabrera Salinas kommer från Córdoba i Spanien och är numerarie i Opus Dei. Han studerade i sin hemstad innan han flyttade till Kamerun, där han under tio år arbetade och deltog i Verkets apostoliska verksamhet. Den erfarenheten kom att prägla hans väg mot prästämbetet på ett djupt sätt:
– Jag är yngst i en familj med nio syskon, vars glädje och tillgivenhet har lärt mig att med förtröstan ta emot de utmaningar som Försynen lägger på vägen. Jag är särskilt tacksam för åren i Kamerun, som har gjort det möjligt för mig att på nära håll erfara Kyrkans och Verkets rikedom i en verklighet så annorlunda – och samtidigt så underbar – jämfört med den miljö där jag växte upp.
David Serrano föddes i Bogotá i Colombia år 1997. Under flera år har han arbetat som filosofilärare på en skola i sin hemstad och bedriver för närvarande forskning vid det heliga Korsets påvliga universitetet. Efter nästan sju år i den eviga staden säger han:
– Under dessa år i Rom har jag fått upptäcka, så som biskop Javier Echevarría lärde mig när jag kom hit första gången, att den största skatt som denna stad äger är påven. Att leva här har lärt mig att romersk framför allt innebär att vara förenad i hjärtat med Petrus efterträdare. Min önskan är att mitt framtida arbete som präst ska vara en återspegling av denna enhet, så att jag kan vara en bro som hjälper alla att känna sig som en del av Kyrkan och att upptäcka den kärlek Gud har till dem i denna stora familj.
Tobe Atoh växte upp i Lagos i Nigeria, där han studerade och arbetade innan han flyttade till Rom för teologistudier. Hans historia med Opus Dei börjar med ett barndomsminne:
– Jag lärde känna Verket när jag var fyra år tack vare en fantastisk efterrätt som min mamma gjorde. Hon berättade att hon hade lärt sig att laga den av några kvinnor i Opus Dei.
Flera år senare förvandlade hans deltagande i saligförklaringen av Álvaro del Portillo det minnet till något djupare:
– Jag fick uppleva Verkets universalitet och människornas närhet, och till slut förstod jag det som min mamma hade visat mig redan när jag bara var ett litet barn.
Víctor Torre de Silva, född i Madrid 1998, studerade filosofi vid det heliga Korsets påvliga universitetet i Rom. Innan han påbörjade sin prästutbildning arbetade han som filosofilärare på en skola i Madrid, en erfarenhet som han beskriver som avgörande:
– Att undervisa och att förkunna evangeliet är inte två olika vägar. I båda fallen handlar det om att hjälpa människor att öppna sig för sanningen och Guds kärlek, som ger mening åt varje människoliv. Jag önskar att mitt prästerliga arbete ska vara en fortsättning på detta sökande efter sanningen och att jag får vara ett redskap för att många ska upptäcka glädjen i att veta sig älskade och kallade att älska.