Marias liv (XX): Världens Drottning och universums Härskarinna

Serien av texter om Vår Frus liv avslutas med scenen av hennes kröning som världsalltets Drottning. ”Och alla änglar betyga henne sin vördnad som hennes undersåtar …, och patriarkerna och profeterna och apostlarna …, och martyrerna och bekännarna och jungfrurna och alla helgonen …, och alla syndarna, och du och jag.”

Opus Dei - Marias liv (XX): Världens Drottning och universums Härskarinna

Kröningen av Vår Fru som världens Drottning och universums Härs­karin­na är den yttersta av utmärkelser som tilldelats Heliga Maria. På ett övernaturligt plan var det logiskt, att Guds Moder som en gång till kropp och själ mottagits i Himlens härlighet, skulle upphöjts av den Heliga Treenigheten över änglars kör och helgonens hela hierarki. Större än dig är endast Gud!, utbrister det kristna folket.

En psalm av särskild, messiansk betydelse sjunger om konungens härlighet tillsammans med drottnin­gens. Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar. Så ser vi, att Gud har välsignat dig evinnerligen, (…). Din tron, Gud, din tron förblir alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira (Ps 45:3-7). Sedan vänder sig sångmästaren till drottningen. Hör, dotter, och ge akt, och böj hit ditt öra, glöm nu ditt folk och din faders hus; må kungen ha lust i din skönhet. Han är din Herre: för honom skall du falla ned (…) Konungens dotter är idel härlighet, ädelstenar och guldvirkat tyg är hennes dräkt, i brokigt vävda kläder förs hon till konungen. Jungfrur, hennes väninnor, följer henne. De leds in till dig. Under glädje och fröjd förs de fram, de tågar tillsammans in i konungens palats (ibid., 11-16).

Liturgin tillskriver denna psalm Kristus och Maria i Himlens härlighet. Denna tolkning baseras på några stycken i Evangeliet, som särskilt talar om Vår Fru. Den helige Gabriel, under bebådelsen, uppenbarar för henne om Jesus hennes son: han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut . (Luk 1:33). Hon ska bli modern till en son, som just i ögonblicket för hans människoblivande är Konung och Herre över allt; Hon som skall föda honom, är delaktig i hans kunglighet: detta bekräftar den heliga Elisabeth, som, upplyst av den Helige Ande, bekänner med hög röst: Hur kan det hända mig, att min herres mor kommer till mig? (Luk 1:43). Även den helige Johannes evangelisten beskriver i en storslagen syn ur Apokalypsen . En kvinna, klädd i solen, med månen under sina fötter och på sitt huvud en krans av tolv stjärnor (Upp 12:1). Enligt liturgin och Kyrkans tradition är denna kvinna Maria, som med Kristus besegrat den helvetiska draken och har utkorats till universums drottning.

Marias kunglighet är en trösterik verklighet för alla människor, särskilt när vi känner att vi förtjänar det gudomliga straffet, såsom syndarnas rättvisa plågor.

De kristna har alltid bekänt denna Marias yppersta helighet, denna delaktighet i Kristi kunglighet. Liksom Han äger hon den genom födseln (hon är Konungens moder) och med rätta till erövringen (hon är hans trogna följeslagare i frälsningen). I hennes händer har Herren lagt de övernaturliga förtjänster som han vunnit genom döden på Korset, för att hon skulle fördela dem enligt Guds Vilja.

Marias kunglighet är en trösterik verklighet för alla människor, särskilt när vi känner att vi förtjänar det gudomliga straffet, såsom syndarnas rättvisa plågor. Kyrkan inbjuder oss att vända oss till Henne, vår Moder och vår Drottning, i all vår nöd. Att vara Guds Moder och människornas Moder är den säkra grunden för barnets trohet mot hennes mäktiga förbön, som tröstar oss och driver på oss att resa oss när vi har fallit,

I slutet av denna meditation anropar vi henne med orden från an gammal bön: Salve, Regina, Mater misericordiae; vita, dulcedo, spes nostra, salve! Var hälsad du himmelens drottning, barmhärtighetens moder, du vårt liv, vår salighet och vårt hopp… Ad te clamamus, exsules filii Evae. Ad te suspiramus, gementes et flentes … Låt oss ge Henne allt vårt förtroende, därför att en mor alltid lyssnar till sina barns böner. Recordare, Virgo Mater Dei – säger vi till henne – , dum steteris in conspectu Domini, ut loquaris pro nobis bona (jfr Jer 18:20). Hon talar alltid väl om oss till Fadern, till Sonen och till den Helige Anden, och hon får av Herren allt gott vi behöver. Framför allt den slutliga ståndaktighetens nåd, som skall öppna Himlens port för oss: Be för oss, syndare, nu och i vår dödsstund. Amen.

J.A. Loarte