Man vet inte med säkerhet hur lång tid den Heliga Familjen tvingades stanna i Egypten. De flesta lärda tänker att den måste stanna långt borta från Israel under ett eller två år. Den Helige Matteus, evangelisten som berättar dessa händelser för oss är mycket kortfattad liksom vid andra tillfällen. När Herodes var död – skriver han – visade sig en ängel från Herren i en dröm för Josef i Egypten och sade till honom: ”Stig upp, ta med dig barnet och hans mor, och bege dig till Israels land; därför att de som ville ta barnets liv är döda ” (Matt 2:19-20).
Patriarkens svar kom omedelbart liksom vid andra tillfällen: Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land (Matt 2:21). Det fanns inget tvivel, ingen tvekan. Endast tiden som behövdes för att samla ihop verktyg för hans arbete, de få ägodelar som han hade. Han har att ta farväl av de människor i vilkas sällskap han levt under dessa månader och att vidta de nödvändiga åtgärderna för att ta återvägen.
"Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land" (Matt 2:21). Det fanns inget tvivel, ingen tvekan. Endast tiden som behövdes för att samla ihop verktyg för hans arbete, de få ägodelar som han hade.
De koptiska traditionerna uppger, att den Heliga Familjen reste tillbaka över havet och inte genom öknen. Antagandet är troligt. När en gång alla faror var borta, var denna väg mera ekonomisk och krävde färre umbäranden än den som togs av karavanerna på land. Förmodligen reste de på en av den många fartyg som seglade på Nilen från Memfis (det nuvarande Kairo) ända till Alexandria, där de kunde ta ett av de små fartyg, som på fyra eller fem dagar gick utmed Medelhavet och lade till i Ashkelon, Jaffa och Jamnia.
När de väl gått av båten, gjorde Josef sig underättad om Judeens nye konung. Det var Archelaos, son till Herodes, nästan lika grym som fadern, därför att han hade avrättat nästan ungefär tusen undersåtar inne i Templet. Allra först hade Marias make tänkt bosätta sig i Betlehem, platsen för Messias födelse; men eftersom ängeln inte hade nämnt något bestämt utan endast att han skulle återvända till landet Israel, undersökte han möjligheten att komma till en plats, som inte var underkastad kungens jurisdiktion. Herren bekräftade honom i sina planer, genom en ängel: när han hörde att Archelaos var kung i Judeen [..], vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen (Matt 2:22). Om Mikas profetia hade förkunnat Jesu födelse i Betlehem, uppgav andra orakel – som den Helige Matteus säger – Nasaret som platsen, där Jesus skulle växa upp och uppnå vuxen ålder. Och han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: "Han skall kallas nasaré". (Matt 2:23).
Återfärden var lugn, ostörd, med korta etapper. Vi kan föreställa oss vår Frus och hennes Makes sinnesrörelse, när de, medan de korsade Jisreelslätten, redan i Galileen, kunde återfinna de välkända trakterna, där de hade upplevt barn- och ungdomsåren. De har nog träffat släktingar och vänner som var förundrade att se dem återvända efter så många månader utan att ha fått höra från dem. De kommer säkert att ställa besvärande frågor, som var motiverade av tillgivenhet och naturlig nyfikenhet, frågor som de besvarat med försiktighet för att inte avslöja de sanningar om Jesus, som endast de bevarade i hjärtat.
Det var en familj, där kärleken till Gud och nästan identifierade sig med den omsorg som de gav Jesus, Faderns eviga Ord.
De slog sig ned i det lilla huset, en torftig byggnad vid en av de tallrika grottorna i Nasaret. Kanske fann de det i dåligt skick efter att så lång tid förblivit obebott; men de beklagade sig inte och skred omedelbart till verket. Josef gjorde i ordning huset på bästa möjliga sätt. Maria städade det noggrant, kanske hjälpt av Maria gift med Klopas, sin kusin, moder till Jakob och Josef, till Simon och Judas, och av andra släktingar.
Den Heliga Familjens liv och verksamhet återgick till normal daglig rutin utan någon särskild händelse som skulle förtjänas att berätta. Den Helige Lucas, som från denna tidpunkt återtog berättelsen, påminner samvetsgrant, att pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom (Luk 2:40). Som alla mödrar följde den Heliga Jungfrun med kärleksfulla ögon det mänskliga växande av sin Son och Herre, full av förundran över Guds naturliga sätt att handla. Josef arbetade med iver, tacksam att med sitt eget arbete kunna tjäna återlösningens mysterium. Det var en familj, där kärleken till Gud och nästan identifierade sig med den omsorg som de gav Jesus, Faderns eviga Ord, som lärde sig att tala med mänskliga ord och älska med en människas hjärta.
J.A. Loarte
