Ecuador: summan av många lediga stunder för att hjälpa de inföddas familjer

Studenthemmet Tulpa (Quito, Ecuador) organiserade en aktivitet för att hjälpa infödda familjer som inte har det så bra ställt. “Det var ett fantastiskt sätt att använda sin fritid på”, sade en av deltagarna.

Som resultat av den kristna utbildningen som ges vid ”Residencia Universitaria Tulpa” i Quito i Ecuador, vill man också att mycket tid skall ägnas åt solidarisk verksamhet. Varje sommar organiseras olika sociala aktiviteter: en del kräver mera organisation, som fallet är med arbetslägren, men andra är inte så komplicerade. En av de sistnämnda utfördes en augustidag av en grupp flickor i ett lantligt område nära staden Quito där studentskor från universitetet och läroverket kom med kläder och andra förnödenheter till infödda familjer som inte har det så gott ställt.

“Det var ett fantastiskt sätt att använda sin fritid på”, sade en av deltagarna. Hon menade inte bara den lediga tid man har under ferierna, utan också annan ledig tid som man har under vanliga dagar. Detta initiativ påbörjades många månader i förväg genom att man bad om gåvor från familjerna och vänner och också av olika företag. Samtalen i samband med detta fördes under den lediga tiden man hade till förfogande under studieåret. De gav som resultat ett stort antal förnödenheter och husgeråd som man under de första sommarveckorna ägnade åt att rengöra, välja ut och göra i ordning i paket som man sedan tänkte dela ut.

När sedan ögonblicket kom under augusti månad för att dela ut dem, begav sig flickorna till en gård i de ecuadorianska bergen nära där familjerna som skulle ta emot paketen bor. De övernattade där och följande dag gick de från hus till hus till alla familjerna. På så vis lärde de känna familjernas omgivning och vanor och delade den dagen tid och arbete med dem. Denna erfarenhet blev till stor nytta för studenterna. Cinthuya t.ex. blev mycket rörd när en infödd kvinna som tack gav henne honung som hon själv hade skördat och sålde för att försörja sig. I ett annat hus blev Carolina och Martina förvånade när de fick se en äldre kvinna som ville lämna deras gåvor till några andra personer ”som bor här ovanför och som är fattigare”, förklarade hon. En annan frivillig som visste att majs är bergsbornas huvudsakliga föda, blev imponerad över de inföddas generositet när hon från en familj fick en portion majs som man hade tröskat samma dag.

Flickorna återvände hem mycket nöjda över att ha sett att summan av de många lediga stunderna hade gjort många familjer glada. Men de förstod också att de som framför allt dragit nytta av detta var de själva, eftersom de därigenom fått lära sig att uppskatta vad de själva ägde. Som en av deltagarna uttryckte det på ett enkelt sätt: ”hädanefter kommer jag inte att klaga när jag inte får precis det som jag vill ha, och inte heller när jag märker att jag saknar något som jag tidigare trodde var viktigt.”