Nuntiens predikan i Stockholms domkyrka

Den 26 juni 2015 firade Nuntien för de skandinaviska länder den helige Josemarías mässa i Stockholms katolska domkyrka. Han predikade på italienska och vi publicerar hans predikan i översättning.

Opus Dei - Nuntiens predikan i Stockholms domkyrka

Kära medbröder i prästämbetet

Kära bröder och systrar,

”Ni är jordens salt (…) ni är världens ljus” (Matt 5:13-14)

Dessa Herrens ord genljuder varje gång Kyrkan samlas för att fira heligheten hos ett av sina barn. Också idag genljuder de i denna eukaristiska församling när vi firar den fyrtionde årsdagen av den helige Josemaría Escrivás heliga död. Jag hälsar er alla hjärtligt.

Sankt Josemaría är en av dessa strålande personer i Katolska kyrkan, vars liv fylldes av den helige Andes ljus och därigenom gav ett jättelikt bidrag till den nya evangelisationen. Hans helighets frö har burit rik frukt och återvänt till Kyrkan berikat genom hans personliga karisma.

Vilken var denna karisma? Vilken var den gåva från Gud som befruktade detta helgons liv?

Den helige Johannes Paul II, då han mötte de pilgrimer som hade samlats i Rom för att delta i Josemarías saligförklaring, sade till dem bland annat: ”Liksom andra före honom insåg den salige Josemaría tack vare Guds nåd att denna allmänna kallelse till helighet och till apostolat inte bara är en lärosats avsedd att förkunnas och göras känd särskilt bland lekmän utan att den snarare skulle bli själva kärnan i ett medvetet åtagande i hans pastorala engagemang (18/5 1992).

Den helige Josemaría har alltså lärt oss att den nya evangelisationen måste föregås av den egna personliga helgelsen.

Kära bröder och systrar,

Vårt helgons liv utgör en uppmaning till helighet som angår oss alla, alla troende. Kallelse till helighet är grundad i dopets sakrament och utvecklar sig och mognar med hjälp av de övriga sakramenten och andaktsövningar och bör bära synliga frukter i vårt livs vittnesbörd. På det sättet kan man uppnå den fullhet aposteln Paulus talar om: ”Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga”.

Idag mer än någonsin kan man förnimma längtan efter Gud. Ju mera synen på livet förvärldsligas desto mera omänskligt blir samhället, eftersom det förlorar det rätta perspektivet på de mellanmänskliga relationerna. När tillvarons transcendenta dimension försvagas, avtar känslan för de mänskliga relationernas och den mänskliga historiens värde; och då hamnar människans värdighet och frihet i riskzonen, eftersom människan har sitt ursprung och sitt mål endast i Gud, hennes skapare.

Det är alltså nödvändigt att Kyrkans alla medlemmar engagerar sig i ett evangelisationsarbete som hjälper de kristna att omsätta deras tro i praktiken på ett mera autentiskt sätt, både på den personliga och på den sociala planen.

Den nya evangelisationen som vi är kallade till bör ha som främsta mål att levandegöra bland oss helighetens ideal. En helighet som skall visa sig i den egna trons vittnesbörd, i en obegränsad kärlek till nästan, en kärlek som förverkligas i vardagens görande och låtande. Utan personlig helighet är det omöjligt att evangelisera på ett effektivt och fruktbart sätt.

Denna kallelse till helighet, som vårt helgon påminde om så ofta, blev verklighet i hans liv. Han har efterlämnat oss många skrifter, råd och predikningar där han talar om att evangelisera genom den personliga helgelsen.

Vårt helgon upptäckte under den helige Andes ledning det uppdrag Herren ville anförtro honom: att öppna i Kyrkan en ny väg för att främja strävan efter helighet och apostolat genom att helga det vanliga arbetet, utan att behöva ändra sin ställning i världen. Från och med denna stund ägnade den helige Josemaría alla sina krafter åt detta uppdrag, medveten om att det handlade om ett övernaturligt uppdrag. Och han lägger som grund för sitt arbete bönen, offret, en glädjefull medvetenhet om att vara Guds barn, ett outtröttligt arbete.

Denna är den målsättning som han fastställer för alla initiativ som Opus Dei sätter i gång: att med nådens hjälp föra till Gud alla skapade verkligheter, så att Kristus härskar i alla och i allt; att lära känna Jesus Kristus , ge honom till känna, bära ut honom överallt.

Vårt helgons förkunnelse understryker ständigt det inre livets prioritet framför det organisatoriska. ”världens alla kriser beror på bristen på helgon”, skrev han i Vägen. Heligheten förutsätter alltid kontemplationen i bönen, i arbetet och i apostolatet: detta är det bästa vittnesbördet.

Roten till hans pastorala arbetes rikliga frukter finns just i hans brinnande inre liv, som fick sin näring av sakramenten och av hans arbete, och uttryckte sig i hans lidelsefulla kärlek till Eukaristin, i det djupa sättet på vilket han förvandlade Mässan till mittpunkten i och roten till sitt eget liv, i hans ömma andakt till Maria, till den helige Josef och till skyddsänglarna, i hans trohet till Kyrkan och till Påven. Han föll död inför en madonnabild som fångade upp hans sista blick.

Kära vänner,

Sankt Josemaría Escrivá har efterlämnat oss ett rikt andligt arv. I er grundares fotspår bör ni ägna alla era krafter åt evangelisationens stora utmaning, ni bör vara trogna vittnen om Kyrkans tro och lära mitt i världen. Var trogna tjänare av hans uppdrag. Var en äkta och effektiv surdeg i det samhälle i vilket ni lever.

Använd alla era mänskliga begåvningar, förkunna genom era ord och genom era liv varje människas värdighet och heliga kallelse.

Ansträng er för att bygga upp den värld ni befinner er i på kärlekens och fridens grundval. Kristus påminner oss idag: ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? (…) Ni är världens ljus (…) På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen (Matt 5:13-16). Var inte rädda för att förkunna och bekänna er tro med stor glädje, tillförsikt och mod. Kyrkan behöver ert vittnesbörd och er helighet.

Må Gud skänka er rikligt med styrka, hopp och iver för att förverkliga er kallelse och förkunna Guds stora gärningar.

Jag avslutar dessa tankar med vårt helgons egna ord: ”världen är mycket liten när kärleken är stor”. Amen.