Semestern betyder tid för familjen

Semestern är en tid som betyder vila och att umgås med familjen. Vi har frågat paret Bertrand och Bernadette Boutin, båda medlemmar av Opus Dei, hur de organiserar sin sommar. De är fransmän och har sex barn i åldrarna 9 till 20 år.

Boutins familj.

Hur planerar ni för er sommarsemester?

Semestern är framför allt en tid då vi vilar. När vi har det lugnt omkring oss då är det lättare att umgås och att känna sig som en familj. Vi planerar utflykter, samtalar och har det helt enkelt bra tillsammans.

Hur skall man göra för att vila utan att för den skull ha tråkigt?

Vi försöker göra upp enkla men roliga planer på saker vi kan göra tillsammans. Familjens dagsschema är inte så strängt. Var och en stiger upp när den själv vill (fast alltid före klockan 11), vi äter sen frukost, gör små arbeten hemma och sedan går vi till den allmänna simbassängen.

Vi äter tillsammans och mycket gott, för med en bra måltid i magen blir man också lätt om hjärtat. Ofta bjuder vi in våra eller barnens vänner och de tas alltid väl emot. Jag ber mina barn att de även om det är varmt klär sig anständigt av respekt för omgivningen.

Vad gäller aktiviteter försöker vi ordna med lekar som alla kan delta i, utan åldersbegränsning. Det finns inte någon fast tid för läxor – var och en kan organisera sitt arbete så som den finner lämpligt – men vi försöker bedriva lite högläsning under måltiderna.

"När vi har det lugnt omkring oss, då är det lättare att umgås och att känna sig som en familj. Vi planerar utflykter, samtalar och har det helt enkelt bra tillsammans.”

Och inga videospel. En gång försökte vi spela ett spel på datorn men vi märkte att det inte var möjligt att skapa en trevlig familjeatmosfär framför en dataskärm. Därför föredrar vi att göra något annat.

På natten har vi satt gränsen till klockan tolv. Efter tolvslaget måste alla ha gått och lagt sig.

Hur gör ni för att få barnen att hjälpa till med arbete i hemmet?

Vi har för vana att tillsammans göra små hemarbeten, var och en enligt vad den förmår: måla, göra träarbeten, etc.

Det viktiga är att var och en gör något. ”Mamma” lagar aldrig själv en måltid, utan det finns alltid någon som hjälper till. I vårt hem kan alla göra något för att hjälpa till: Duka, laga mat, handla, stryka …

Och barnen går alltid med på det som ni planerar?

Naturligtvis inte! Vi försöker till exempel att alla tillsammans göra utflykter upp i bergen. Även om någon inte har lust att vara med – och vägrar att ta på sig vandringsskor eller är motsträvig på annat sätt – så gör familjeatmosfären och de lekar vi improviserar att till slut alla barnen är nöjda över att ha varit med på utflykten. Ibland avslutar vi vandringen med en liten festmåltid (pannkakor, smörgåsar, glass, osv).

'Sommarferierna blir bra när vi tar vårt goda humör till hjälp för att överkomma dessa ögonblick av kris eller stridigheter.”

Hur bär ni er åt för att de äldre barnen skall kunna få största möjliga glädje av sina föräldrar under sommaren?

Vi kan inte tvinga barnen att alltid vara med oss, framför allt från och med åldern 15 till 16 år. Vi respekterar deras önskan om frihet men om vi ordnar det festligt för dem så kanske de ändå vill vara med. Vi ordnar med båtutflykter, bergsvandringar eller cykelfärder, utför små arbeten i vårt sommarhus eller liknande aktiviteter. När barnen vet att något trevligt ordnats för dem och detta i en varm och välkomnande miljö, då vill de också vara med.

Och hur kommer Gud in i allt detta?

Söndagen är veckans viktigaste dag och barnen måste förstå det. De måste klä sig i lite finare kläder för att gå i mässan. Måltiden måste innehålla någon särskild läckerhet – en god förrätt eller en extra smarrig efterrätt. För övrigt vet våra barn att vi själva går i mässan varje dag, att vi förrättar bön en stund dagligen och ber rosenkransen. Ibland kommer de med oss, när de själva vill det. Men vi tvingar dem aldrig.

När barnen ger sig iväg ensamma med sina vänner, då kan man som förälder ibland känna sig ängslig. Hur reagerar ni på sådana tillfällen?

Att skicka barnen till utlandet eller till ett läger utan att veta hur miljön är där, tycker vi är en risk. De kan råka i dåligt sällskap, som innebär sprit eller droger. Vi litar på våra barn men ibland kan kamrattrycket vara för hårt för dem. Därför är vi uppmärksamma. Om några av de större barnen önskar göra något med sina vänner så låter vi dem. Men som alla föräldrar önskar vi veta med vem de är, och var och hur.

Är de bästa ferierna de där alla är nöjda?  

Ja visst, men vi är inte en mönsterfamilj. I vårt hem, liksom i alla hem, uppstår det ibland stridigheter och bråk, mellan barnen eller mellan barnen och föräldrarna. Lösningen består i att avdramatisera det hela. Ferierna blir bra ferier när vi tar vårt goda humör till hjälp för att överkomma dessa ögonblick av kris eller stridigheter.

Och kan även ni föräldrar vila när det är sommarlov?

Under loven försöker vi alltid att finna en stund och åtminste en dag i veckan för att vara ensamma tillsammans.

Å andra sidan tycker jag att det ligger mycket i uttrycket ”det är kvinnan som gör familjen”. Om mamman mår bra då mår familjen bra och då är barnen nöjda. Kvinnan kan allt, men hon måste se till att hon kan vila och det är något som både hon själv och hennes make måste vara uppmärksamma på.