Predikan av Opus Deis prelat, msg Fernando Ocáriz
Den helige Josemarías högtid, 26 juni 2026
»Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« (Luk 5:4). Vi har hört dessa ord som Herren riktade till några fiskare i Galileen och som blev början på deras liv som apostlar. Jesus kallade dem medan de utförde sitt arbete, och inte en vanlig dag. Det var i slutet av en dag präglad av misslyckande: de hade arbetat hela natten utan att få någonting i näten.
Vi kan föreställa oss hur dessa fiskare måste ha känt sig. Och det var just i det ögonblicket som Jesus bad dem att ro ut på djupt vatten. Han väntade inte tills de hade vilat ut, fått tillbaka sitt självförtroende eller fyllts av entusiasm. Han steg in i deras båt, mitt i deras trötthet och deras arbete, och därifrån kallade han dem till ett gudomligt äventyr.
Den helige Josemaría, vars högtid vi firar i dag, lärde att den trötthet och möda som hör arbetet till också kan vara en plats för mötet med Gud. Inte därför att tröttheten försvinner, utan därför att vi är förvissade om att Herren ser oss, följer oss och står vid vår sida. »Om oro, ängslan eller rastlöshet någon gång infinner sig«, sade han, »går vi till Herren och säger till honom att vi överlämnar oss i hans händer, som ett litet barn i sin fars armar« (Brev 2, nr 59). Medvetandet om det gudomliga barnaskapet präglade på djupet hans relation till Gud.
»Alla som leds av ande från Gud är Guds söner.« (Rom 8:14), hörde vi i den andra läsningen. Vetskapen om att vi har en Gud som är Fader, som tar hand om oss och stöder oss, fyller våra dagliga strider med hopp. Också när vi märker att den trötthet som arbetet medför försvagar oss, så som det hände apostlarna.
Det är där, mitt i världen, i de dagliga uppgifterna och utmaningarna, med deras framgångar och motgångar, som vi är kallade att bära ut Kristi budskap. Genom att utföra vårt arbete väl. Genom att tjäna människorna omkring oss. Genom att ta hand om familjen och dem vi lever tillsammans med. Genom vårt sätt att möta vardagens svårigheter. När vi gör allt detta av kärlek till Gud sår vi evangeliets glada budskap i alla miljöer. Då uppfyller vi också, som vi hörde i den första läsningen, Guds uppdrag att odla jorden och vårda den (jfr 1 Mos 2:15).
Ett särskilt viktigt sätt att bidra till denna förvandling av världen är att vara såningsmän av fred och glädje – något som på ett särskilt sätt kännetecknar dem som vet sig vara Guds barn. Skillnader i åsikter och känslighet kan ibland bli en nästan oöverstiglig barriär mellan människor. Påven uppmanade oss vid sitt besök i katedralen i Barcelona att vara »vittnen och profeter för enhet, gästfrihet, samförstånd och fred, även till priset av uppoffringar och försakelser« (predikan vid Timmarnas liturgi: Sext).
Låt oss aldrig betrakta någon som en fiende. Den som vet sig vara Guds barn kan inte se andra som motståndare, eftersom han ser dem som bröder och systrar och känner igen den kärlek som Herren hyser till dem.
I encyklikan Magnifica humanitas påminner Leo XIV om Nehemja och återuppbyggnaden av Jerusalem. Staden återföds, skriver han, «när var och en tar ansvar för sin del och hela folket inser att dess styrka kommer från Herren» (nr 8).
Denna bild hjälper oss också i dag. I en värld som ofta präglas av splittring är vi kristna kallade att återuppbygga banden till våra bröder och systrar, med början hos dem som står oss närmast. Det kan vi göra genom att först och främst inse att det som förenar oss är långt mer avgörande än det som kan skilja oss åt.
De första kristnas liv, som den helige Josemaría hyste så stor kärlek till, kan tjäna oss som exempel. De blev illa behandlade, förföljda och man ville döda dem. Ändå finns det otaliga vittnesbörd om kärlek, inte bara bland dem själva utan också gentemot deras egna förföljare. Och det var just så – genom kärleken, genom denna kärlek som till och med omfattar fienden – som de bidrog till att förändra samhällets strukturer.
Låt oss be Jungfru Maria att hjälpa oss att släppa in Jesus i vår båt. Må hon lära oss att leva med Guds barns förtröstan, att ro ut på djupt vatten när Herren ber oss om det, och att så ut Jesu Kristi fred, glädje och kärlek mitt i världen.