I sin predikan påminde kardinal Roche om att »kyrkan nu kallar er att bli präster för att tjäna Guds heliga folk«. Och han tillade: »Upptäck och utveckla varje dag storheten i denna skatt som han ger er för att ta hand om hans folk, varhelst ert uppdrag som präster kan vara.«
I sitt tal till kandidaterna betonade den engelske kardinalen: »Varje dag kommer för er att vara ett ögonblick av ny upptäckt och en möjlighet att, med Petrus ord, vittna om allt som Jesus gjorde på landsbygden och i staden, bland alla dem som ni möter för att vittna.«
🎥 Se videon från ceremonin på den här länken
Han gav också följande råd till de nya prästerna: »Utöva med glädje och uppriktig kärlek Kristi prästerliga verk, med det enda syftet att behaga Gud och inte er själva.«
Kardinalen avslutade med att uttrycka en önskan om att »ni, som deltar i Kristi uppdrag, i tillgiven gemenskap med er prelat och med de lokala biskoparna, kan sträva efter att förena de troende i en enda familj, för att leda dem till Gud Fadern«.
Msgr Fernando Ocáriz: »Låt oss, nära förenade med påven Leo XIV, be om fredens gåva.«
I slutet av ceremonin uttryckte Opus Deis prelat, msgr Fernando Ocáriz, sitt tack till kardinal Roche och sin tillgivenhet för de nya prästerna och deras familjer. Han vände sig till de nya prästernas föräldrar och påminde om »den stora glädjen vid prästvigningarna” och uppmanade dem att be om fredens gåva förenade med påven Leo XIV.
De tjugo nya prästerna kommer från elva länder och är:
- Vincenzo Affinita (Italien)
- Stefano Baravelli (Italien)
- John Robert Bickford (USA)
- Daniel Callejo Goena (Spanien)
- Ramón Díaz Perfecto (Ungern)
- Arturo Escamilla Contreras (Australien)
- Santiago Fabregat Trueba (Mexiko)
- Ramón Fernández Aparicio (Spanien)
- Luis García-Menacho Ariz (Spanien)
- José María López-Barajas (Österrike)
- Jose Miguel Marasigan (Filippinerna)
- Robert Alvin Marsland (USA)
- Ezequiel Mercau (Irland)
- Álvaro Orejana Martín (Spanien)
- Pedro Perkins (Argentina)
- Santiago Populín Such (Argentina)
- Enrique Sañoso Vela (Spanien)
- Antonio Santos García (Spanien)
- Gonzalo Silió Pardo (Spanien)
- Cristóbal Vargas Balcells (Chile)
Några berättelser om de blivande prästerna
Efter att ha avslutat gymnasiet i Mexiko reste Arthur Escamilla över havet för att bosätta sig i Australien. I över ett decennium ledde han Warrane College, ett studenthem i Sydney, där han stöttade hundratals unga. »Med Guds nåd kommer jag snart kunna göra Kristus närvarande i mässan och botens sakrament för kommande generationer av unga«, säger han med glädje.
Vincenzo Affinita föddes i Rom 1996. Samtidigt som han avslutar en doktorsavhandling om Dante Alighieri och Den gudomliga komedin, förbereder han sig intensivt för prästvigningen. »Ju närmare vigningen kommer, desto mer växer tacksamheten inom mig, och jag försöker lägga allt i Guds händer.« Förutom filosofi har han ett brett spektrum av intressen, som kampsport, schack och irländsk musik.
Även Stefano Baravelli är från Italien. Han har bott i flera städer — Milano, Verona, Rom och Bari — och arbetade i flera år inom en kommersiell förening. När han ser tillbaka säger han: »Jag har haft turen att få lära känna många föredömliga präster som har ägnat sina liv åt att tjäna Gud och människor. Nu när Gud kallar mig att vara ett redskap för att föra många till tron, vill jag bli som dem.«
Från Rosario i Argentina till Dublin i Irland har Ezequiel Mercau haft en unik resa: universitetslärare, specialist på Falklandskonflikten, och numera forskare i 1900-talets katolska historia på Irland. I sitt liv har han sett att »många människor känner sig långt borta från Gud, men också att många bär på lidande och sår som bara Gud kan hela fullt ut genom sin barmhärtighet, förlåtelse och faderliga kärlek.«
Enrique Sañoso är ingenjör och kontrabasist. Han har bott i så olika städer som Barcelona, Rom, Madrid och sin hemstad Campo de Criptana. »Under mitt liv har Herren låtit mig andas in många miljöer och perspektiv. Kanske därför ser jag behovet av att dagens präster förmår gestalta Kristi hjärta och känslor i varje aspekt av vår samtid.« Med ett leende tillägger han: »Det är en riktig utmaning — be gärna för det.«
Robert Marsland, utbildad fysiker, upptäckte Opus Dei under sina studier vid Princeton University (New Jersey) och disputerade senare vid MIT. Från de åren minns han: »Jag hjälpte mina kollegor att upptäcka Gud genom skapelsens noggranna studium — nu hoppas jag kunna fortsätta det arbetet, men från ett annat perspektiv: genom Guds ord.«
José María López-Barajas är journalist och har bott i Österrike i över trettio år. Därifrån har han främjat Opus Deis verksamhet i flera östeuropeiska länder som Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Kroatien och Slovenien. Vid 58 års ålder förbereder han sig nu med glädje för att bli präst: »Många av mina vänner funderar på pensionering, men Herren ger mig chansen att påbörja ett nytt äventyr som präst: det är en ära och ett ansvar!«
John Robert Bickford, läkare från Guatemala, specialiserade sig inom barnakutvård i Houston, där han arbetade i tjugo år. Han har också drivit ett ledarskapsprogram för ungdomar i New York. År 2021 öppnade försynen en oväntad väg: prästvigningen. »Genom barnens exempel lärde den helige Josemaría mig att leva som ett av dem – som ett litet barn inför Gud«, förklarar han. »Som barnläkare hade jag förmånen att bota många barn; nu, som präst, ser jag fram emot att få vara ett redskap för att hela många människor, både unga och vuxna.«
Santiago Populín Such, från Mendoza, tackar Gud »för den familj där jag föddes och där jag lärde mig att älska Honom och att anstränga mig för att hjälpa andra.« Han studerade vinodling och började sin yrkesbana bland vingårdar och vinkällare, innan han valde att byta spår och satsa på utbildning. Just nu avslutar han sin doktorsavhandling i teologi vid det Heliga Korset påvliga universitet, om den kristna förlovningen som en väg till personlig mognad. »Som blivande präst är jag särskilt entusiastisk över att få hjälpa unga att förbereda sig för äktenskap och familjeliv. Det är en grundläggande uppgift för att främja det gemensamma bästa genom människans och familjens organiska utveckling«, säger han med stor förväntan.