I denna smärtsamma stund vänder vi oss, tillsammans med hela Kyrkan, i bön till Herren för vår käre påve Franciskus själ. Gud har säkert belönat hans generösa självutgivelse i tjänst för Guds folk och hela världen.

Påven hade en stark tro på Guds barmhärtighet, och en av de främsta riktlinjerna för hans pontifikat har varit just att förkunna denna barmhärtighet för vår tids män och kvinnor. Genom sitt exempel har han uppmanat oss att ta emot och erfara Guds barmhärtighet, som aldrig tröttnar på att förlåta oss; och å andra sidan att själva visa barmhärtighet mot andra, så som han outtröttligen har gjort genom otaliga uttryck av ömhet – något som varit en central del av hans vittnesbörd och läroämbete.

Den helige Josemaría sade till oss: »Ta emot påvens ord och anslut dig till dem på ett religiöst, ödmjukt, innerligt och effektivt sätt: för dem vidare till andra!«;(Smedjan, 133). Må påven Franciskus exempel inspirera oss att fortsätta vandra som barmhärtighetens apostlar i en värld sårad av likgiltighet och våld.

Låt oss vända oss till den heliga Maria, Mater spei – som Franciskus tyckte om att kalla henne – i vilken »allt i hennes liv präglades av den barmhärtighet som blev kött« (Misericordiae Vultus), så att också vi en dag får skåda Gud ansikte mot ansikte.