I dessa smärtans stunder vänder vi oss, tillsammans med hela Kyrkan, i bön till Herren för vår käre påve Franciskus själ. Gud har säkert belönat hans generösa självutgivelse i tjänst för Guds folk och hela världen.

Påven hade en stark tro på Guds barmhärtighet, och en av de främsta riktlinjerna för hans pontifikat har just varit att förkunna denna barmhärtighet för dagens män och kvinnor. Genom sitt exempel har han uppmanat oss att ta emot och erfara Guds barmhärtighet, som aldrig tröttnar på att förlåta oss; och å andra sidan att själva visa barmhärtighet mot andra, så som han outtröttligt gjort genom så många uttryck för ömhet – något som varit en central del av hans vittnesbörd och läroämbete.

Den helige Josemaría sade till oss: »Ta emot påvens ord och anslut dig till dem på ett religiöst, ödmjukt, innerligt och effektivt sätt: för dem vidare till andra!« (Smedjan, 133). Må påven Franciskus exempel få oss att ge gensvar på detta vittnesbörd och fortsätta vandra som barmhärtighetens apostlar i en värld märkt av likgiltighetens och våldets sår.

Låt oss vända oss till den heliga Maria, Mater spei – som Franciskus tyckte om att kalla henne – i vilken »allt i hennes liv präglades av den barmhärtighet som blev kött« (Misericordiae Vultus), så att också vi en dag får skåda Gud ansikte mot ansikte.