”Jag är jordbruksingenjör och arbetar som tjänsteman på Jordbruksministeriet i Madrid. I oktober eller november månad 1992 - jag minns inte exakt vilket datum det var - tog jag i mitt arbetsrum på Ministeriet hand om en man som var okänd för mig sedan tidigare. En annan man följde med honom, som sade att han var veterinär till yrket. Efteråt fick jag veta att den förste heter Manuel Nevado Rey, att han är traumatolog och att han bor i Almendralejo, i Badajoz provins.
Efter att ha tagit hand om dem och då vi tog avsked, fäste jag mig vid hans händer, vilka fångade min uppmärksamhet på en gång eftersom de var helt täckta av sår. Jag frågade vad det var han hade och han berättade att han led av en grav kronisk strålningsdermatit sedan mycket länge. Han förklarade att det rör sig om skador som uppstår på grund av upprepad och fortlöpande exposition för joniserande strålning på händerna: han är traumatolog och använde ofta röntgenstrålning för att kunna operera patienternas frakturer. Han sa att han sedan fem månader tillbaka inte kunde operera längre på grund av såren på händerna, vilka orsakade honom mycket lidande.
Med de bästa önskningarna om att kunna hjälpa honom med något, gav jag honom ett bönekort för andakten till Opus Deis grundare, Monsignore Josemaría Escrivá de Balaguer, som hade saligförklarats några månader tidigare - minns jag att jag sade - och jag uppmuntrade honom att anförtro sig åt dennes beskydd samt be om att händerna skulle botas. Han tog villigt emot bönekortet, tackade för min visade omsorg, och sedan tog vi avsked efter att ha utbytt visitkort.
Några dagar före jul fick jag ett telefonsamtal från denne man, Dr. Nevado Rey, under vilket han glädjefullt berättade att skadorna på händerna helt hade försvunnit. Han tillskrev botandet den salige Josemaría och sa att han var övertygad om - och även hans son, som är läkare och specialist inom patologi, var övertygad om detta - att tillfrisknandet inte hade någon som helst medicinsk förklaring.
Under detta telefonsamtal sa han också att han, då jag gav honom bönekortet, inte trodde mycket på att bönen verkligen skulle leda till något. Men tron ökade under en resa till Wien som han företog med sin fru några dagar senare. I Wien gick han dagligen i den heliga mässan i olika kyrkor, och han lade märke till att såväl i katedralen, som i olika andra kyrkor, fanns det många bönekort till den salige Josemaría på olika språk. Då han såg spridningen av andakten till Opus Deis grundare ökade hans tro på honom och han började att med större tro be om att kunna botas, övertygad om att Herren kunde göra det.
Han berättade att skadorna som han tidigare hade haft på händerna hade läkt ihop helt och hållet på mindre än femton dagar efter att han börjat be om att kunna botas”.
Badajoz, 19 maj 1994