Vid en minnesstund anordnad av den israelitiska kulturföreningen i Augsburgs synagoga med anledning av Kristallnatten den 9 nov. 1938 uppmanade biskopen av Augsburg, Walter Mixa, alla kristna att bli mera medvetna om sina judiska rötter och ta avstånd från nedärvda urgamla fördömanden gentemot det judiska folket ”som delvis beror på en felaktig och orättfärdig tolkning av det Nya Testamentet. En kristen kan aldrig vara antisemit, utan att förråda sin egen tro, sa Mika.

Den tro, som judarnas Bibel vittnar om, är för kristna inte någon annan religion utan den egna trons fundament. Ordagrant sa biskop Mixa: ”Därför genljuder i Kyrkans liturgi från begynnelsen till i våra dagar Moses och profeternas röster: Israels psalmbok, Psaltaren, är också Kyrkans stora bönbok. Kristna av alla konfessioner måste alltid vara medvetna om, att Jesus, vad gäller hans mänskliga natur, är en ättling till David, att Jungfru Maria och apostlarna var judar, och att därför judarna är ”våra äldre bröder.”

Shoah, enligt Mixa, var ”ett människoföraktande nyhedniskt regims verk”. Dess hat mot Abrahams Gud och denna regims antisemitism hade sina rötter utanför den kristna kulturen och den kristna tron. ”Med förintelsen av det judiska folket, med Shoah, skulle i slutändan även de rötter ryckas upp, på vilka den kristna tron vilar”, betonade biskopen.

Om man ser tillbaka på händelserna för 71 år sedan, sa Mixa, så framträder många modiga män och kvinnor i Kyrkan, präster och biskopar, som hjälpte de förföljda judarna och som efter kriget blev hedrade av judiska organisationer och personligheter. Men påven Johannes Paulus II har också frimodigt medgett och offentligt i hela Kyrkans namn bett om förlåtelse för ”att det andliga motståndet och det konkreta handlandet hos många kristna inte var sådant som man hade kunnat förvänta sig av Kristi lärjungar” under judeförföljelserna under Tredje riket.

I betraktande av Shohas obeskrivliga grymheter, som aldrig någonsin får förnekas, relativiseras eller bli glömda, är det kristnas och judars gemensamma ”heliga plikt att i varje ögonblick modigt bekänna, att människan från första början till hennes naturliga slut, har omistliga rättigheter, som hon har som Guds skapade varelse, och som ingen därför få ta ifrån henne.” Därför fördömer Kyrkan också idag all slags rasism och diskriminering av människor på grund av deras etniska tillhörighet, deras religion, deras språk eller deras hudfärg.