Hur ska Jesu underverk tydas?

"Undren har som ändamål, att leda dem som drog nytta av dem, till ett erkännande av Guds godhet och till en förändring av sina liv." Artikeln ingår i en serie som några professorer vid Navarras Universitet har förberett.

Katekesen om Jesus Kristus

Bland de äldsta anklagelser, som riktats mot Jesus av judar och hedningar, förekom påståendet, att han skulle varit en magiker, en trollkarl. Sådana anklagelser kom t ex även Celsus med under det första århundradet.. (De blev underkastade kritik av den samtida kristne teologen Origines.) Även några judiska traditioner, som går tillbaka till 100-talet, förebrår Jesus för att utöva häxkonst.

Konkret beskylldes Jesus i alla dessa fall för att ha utfört sina under på grund av ohederligt uppsåt, nämligen ärelystnad och egennytta.

Anmärkningsvärt i denna kritik är framför allt, att de inte betvivlar Jesu existens och de faktiska underverken, utan tvärtom förutsätter dem som självklara. De bekräftar därmed indirekt Jesu historiska existens och hans rykte som undergörare, såsom han också möter oss i evangelierna. Därför är det ställt utom tvivel idag, att Jesus drev ut onda andar och botade människor.

Jesu under – en unik företeelse

I jämförelse med andra faktiska eller påstådda underverk under hans tid framstår Jesu under som unika. Han skiljer sig från dessa å ena sidan genom ett mycket större antal under, å andra sidan genom den helt annorlunda betydelse han gav dem.

Vad beträffar antalet, så är de underverk, som tillskrivs andra, mycket sällan förekommande. Hos Jesus däremot berättar Matteus evangelium om nitton under, Markusevangeliet om arton, Lukasevangeliet om tjugo och Johannesevangeliet om åtta. Härtill kommer hänvisningar till ytterligare många under, som det inte berättas specifikt om. (jfr. Mark. 1:32-34 och de parallella ställena hos de andra evangelisterna; likaså Mark. 3:7-12 och parallella ställen, Mark. 6:53-56 och Joh. 20: 30)

Meningen med underverken

Också betydelsen med Jesu gärningar är något särskilt: Undren har som ändamål, att leda dem som drog nytta av dem, till ett erkännande av Guds godhet och till en förändring av sina liv. Jesus söker inte sin egen ära genom att göra under. I själva verket visar han sig vid underverken mycket tillbakadragen.

Jesu under får sin egentliga mening i hänseende till ”Guds rike”: ” Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er” (Matt. 12:28). De uppmanar till att vända sig till detta rike med tro. Därmed skiljer de sig grundläggande från andras underverk.

Jesu under var inte följden av en särskild teknik (som t ex i läkarkonsten) eller ingripandet av demoner eller änglar (som i magin). De hade däremot sin upprinnelse i Guds Andes övernaturliga kraft.

Jesus ville med det bekräfta, att Guds rike redan var närvarande i honom. Han ville stärka tron på honom själv och antyda Satans definitiva nederlag.

Hans under var inga imponeringskonster, utan Guds eget handlande med en mening, som når djupare än bara till undrets oförklarlighet.

Till betydelsen av enstaka under

”Naturundren” (t ex stormen som tystas, jfr Luk. 8:22-25) visar på, att den gudomliga makten, som verkar i Jesus, räcker långt utöver den mänskliga förmågan och också naturens krafter.

Helandena och utdrivningarna visar på, att Jesus förmår att rädda människan från det onda, som hotar hennes själ. De visar på djupare, andliga verkligheter. Kroppens helanden – befrielsen från sjukdomens slaveri – symboliserar själens helande från syndens slaveri. Makten att driva ut demoner, vittnar om Kristi seger över det onda. Det underbara brödundret (Joh. 6:1-15) häntyder på eukaristin. Stormen som tystas är en inbjudan att förtrösta på Kristus också i svåra, stormiga tider. Uppväckandet av den döde Lazarus förkunnar, att Kristus själv är uppståndelsen och livet, och är samtidigt den bild, som pekar på de dödas uppståndelse vid tidernas slut osv.