Haiti: en droppe solidaritet i en ocean av behov

En grupp studenter i studenthemmet North Hall, ett centrum för Opus Dei i Trinidad och Tobago, begav sig till Haiti för att hjälpa till med att återuppbygga två skolor som drabbats av jordbävningen i januari.

Så snart vi fick vetskap om jordbävningen å Haiti, undrade vi hur vi kunde hjälpa, eftersom den mest brådskande uppgiften var att finna matvaror.

Tillsammans med några vänner som deltar i aktiviteterna i den kristna utbildningen på North Hall sökte vi upp flera stormarknader nära studenthemmet och försökte värva kunderna. Vi blev överraskade av deras givmildhet.

Några dagar senare gav oss Egwin, som ofta åkte till Haiti i sitt arbete, en första beskrivning av tillståndet i Port-au-Prince. Han förslog oss att organisera en gemensam aktion med vänner på Universitetet. Två av hans vänner på Haiti, Arneaud och Giscard, hjälpte oss.

Hinder saknades inte: att utveckla ett realistiskt projekt, samla fonder för resan… Vi vände oss till olika organisationer: internationella Röda Korset, Habitat international och flera andra.

Slutligen kontaktade vi Sankt Josefssystrarna av Cluny, som leder två skolor i Haitis huvudstad: Sainte Rosa de Lima och Sainte Rosalie. En del av byggnaderna fanns kvar – de övriga var bara ett fält av ruiner. De tog emot vår hjälp med stor glädje, och så kunde vårt projekt bli verklighet.

Den 31 juli flög vi till Haiti med en stor last mediciner, livsmedel och våra tält.

Själva åsynen av Port-au-Prince var imponerande: ruin och förfall utbredde sig överallt nästan sex månader efter jordbävningen. Det var svårt att föreställa sig situationen dagen efter tragedin.

Första natten råkade vi ut för ett så kraftigt oväder, att våra tält blev översvämmade.

Kwesi, doktor i kemi vid Västindiens universitet; Mikhail, som avslutar lantbrukets ekonomi; Niko studerande till en masterexamen i samma specialitet vid UWI, Jérôme studerande till civilingenjör, och jag, konstprofessor vid universitetet, – vi utgjorde detta unga och dynamiska lag.

Varje dag började vi med Mässan och en stunds bön. Sedan frukost och så arbete. I första hand skrotade vi tälten som inrättats som provisoriska klassrum av UNICEF.

Tack vare Jérômes instrument kunde vi mäta jordlotten, där barnhemmet funnits och ta prover på material för att förbereda återuppbyggnaden av husen. Målet var att uppföra byggnader, som kunde motstå jordbävningar. Innan vi gav oss iväg, kunde vi också måla om flera användbara klassrum.

Tack vare en lärare i haitisk konst kunde vi organisera en målarverksamhet med elever från en skola. Vi valde ut de 100 bästa arbeten, som vi tog med oss till Trinidad. En utställning på ett galleri gav oss möjlighet att säja dem och vi skickade pengarna till systrarna.

Förutom detta och flera andra initiativ hoppas vi ha samarbetat med vår bön och med att varje dag läsa rosenkransen.

Vi kom tillbaka trötta, medvetna om att vår hjälp endast var en droppe vatten i en ocean av behov, men under återresan log vi alla, när vi läste dessa ord av den helige Josemaría, som uppmuntrade oss att fortsätta arbeta för Haiti: Jag, förklarade han, mäter solidariteten i känslan att tjäna, och jag känner tusentals ungdomar, som vägrar stanna kvar i sin lilla personliga värld och som ställt sig att tjäna andra med sitt yrkesarbete, med mänsklig fullkomning på områden som undervisning, hjälp, social tjänst, etc. i en alltid ungdomlig anda, fylld av glädje.

Erik Feely 

North Hall 

northhall@gmail.com