Har Bibelns texter verkligen utsatts för ändringar?
För det första finns det inget bevis för att Konciliet i Nicea har fastställt en viss version av den heliga Skrift. De tjugo kanoner som fastställdes vid Konciliet i Nicea känner alla till och de kan lätt hittas på nätet tillsammans med den berömda Nicea-trosbekännelsen. I ingen av dessa texter finner vi något om innehållet i den heliga Skrift.
Å andra sidan, finns det inte heller något som gör att vi måste tro att kejsar Konstantin ändrade i Evangeliets texter. Om någon hävdar det motsatta måste han stödja sitt påstående genom att citera författare från denna tid. Men man har ännu inte funnit källor som stödjer denna hypotes.
För det tredje finns det inga bevis för att Evangelierna skulle ha utsatts för modifikationer. Det fanns vid den tiden kopior av Nya Testamentet över hela Medelhavsområdet och det fanns ingen förteckning över vem som ägde dem. Det skulle ha varit omöjligt att lokalisera dem alla, och om man försökt göra det så skulle vi ha haft indikationer om det i texterna som skrevs av några av den tidens kommentatorer, som Amanio, Eutropio, Apostaten Julian och andra. Därför är det säkert att detta inte förekommit.
Dessutom har den moderna arkeologin dragit fram flera textfragment av det Nya Testamentet av dokument som är mycket äldre än från år 325 e. Kr. Till exempel Rylands-fragmentet (ca 125 e. Kr.) och Bodmer-dokumenten (ca 200 e. Kr.).De är lika texterna från senare kopior och man kan inte se att de skulle ha blivit censurerade.
Detsamma kan sägas om texterna som skrivits av Skriftens kommentatorer före Konstantins tid. Vi finner desamma läror och citat ur evangelierna som de som finns i de kanoniska evangelierna.
Konstantino tog inget beslut när det gäller evangeliernas innehåll av den enkla anledningen att han föddes alltför sent för att kunna göra det – nämligen när Nya Testamentets böcker redan hade skrivits! De skrevs mellan år 50 e. Kr. (det första brevet till tessalonikerna) och år 100 e. Kr. (Johannesevangeliet).
De så kallade ”gnostiska evangelierna” kom mycket senare. De skrevs mellan 200-talet och 400-talet och de kristna accepterade aldrig dem. Den berömda Muratori-kanonen, från år 200 e. Kr., innehåller en lista på de flesta böckerna som utgör Nya Testamentet, och den tar inte upp de gnostiska texterna.
De utombibliska källorna, som till exempel de konstnärliga avbildningarna i katakomberna, visar alla att den kristna tron har förblivit oförändrad alltsedan Fornkyrkans dagar.