En värld av under

”Un mondo di miracoli” är titeln på en bok som snart kommer att ges ut, vilken återger 18 helbrägdagörelser som tillskrivs den salige Josemaría. Boken, vars författare är Flavio Capucci, Postulator i Josemarías helgonförklaringsprocess, ges ut i Italien av bokförlaget Ares i Milano.

Msgr. Flavio Capucci, författaren av boken 'Un mondo di miracoli'.

Boken berättar bl a om ett oförklarligt tillfrisknande som skedde den 17 maj 1992, under saligförklaringsceremonin för Josemaría Escrivá. Den morgonen var en liten pojke tillsammans med sin far på en strand i norra Spanien. Pojken var sju år gammal, och sedan 4 års ålder hade han ofta hypertensiva kriser (högt blodtryck) på grund av en njurartärförträngning (stenos) - som enligt medicinsk vetenskap var irreversibel. Samtidigt följde hans mor saligförklaringsceremonin för Josemaría Escrivá på TV, och började att be intensivt för att hennes son skulle tillfriskna. Driven av en moderlig ingivelse tänkte hon: ”Gör så att han blir frisk just i detta ögonblick”. Och det skedde: just i den stunden fick pojken en frossbrytning, och då han återvände hem kunde man se tecken till att han var botad”.

Han botades från sin hälta

Samma dag, men på en annan plats, skedde ett annat fall som återges i boken. Den lilla byn Cerdanyola i Katalonien, bevittnade Josep Mas tillfrisknande. Han var en pensionär som 1982 hade blivit omkullkastad av två hundar, varvid han bröt övre delen av skenbenet, med följden att han förblev halt för all framtid. Tio år senare, den 17 maj 1992, såg han saligförklaringsceremonin för Josemaría Escrivá på TV och bad då en bön för sitt eget tillfrisknande. Han ställde sig upp och märkte att han kunde röra sig fritt, som han hade gjort tills för tio år sedan. I detta fall är de ”direkta vittnena” praktiskt taget hela byn, som var väl medveten om hans uppenbara hälta. Bybornas förvåning var så stor, att borgmästaren gav Josep Mas titeln ”årets man” 1992.

Efter en olycka

Tillfrisknandet av Alberto Castro, en universitetsstuderande från Puerto Rico, är också utomordentligt. Den 1 augusti 1993, färdades Alberto - som då var 24 år gammal - i en bil tillsammans med en kamrat. Fordonet krockade med en elstolpe och Alberto skadades svårt, med en fraktur på vänster överarm som påverkade radialisnerven, och som därför gjorde att handen blev förlamad. Sju månader senare, trots olika läkemedel och operationer, var handen fortfarande fullständigt förlamad: enligt läkarna var radialisnerven helt död. Alberto började att be med iver till den salige Josemaría, och efter några dagar hade han smärta i armen under en natt. På morgonen var han fullständigt återställd och kunde åter röra handen normalt.

Cystan försvann

Det är också utan naturlig och vetenskaplig förklaring att en cysta bredvid livmodern, som hade utvecklats hos en gravid kvinna, kunde försvinna. I åttonde graviditetsmånaden hade cystan en storlek av 14 cm. Operationen, som skulle medföra att man samtidigt tog ut barnet med kejsarsnitt, var oundviklig. Händelsen ägde rum i Rom. Maria Grazia, som var huvudpersonen, hade bett den salige Josemaría om att det skulle sluta på bästa möjliga sätt. Kvällen före operationen gjorde man ett nytt ultraljud som, till läkarnas stora förvåning, ändrade de tidigare utlåtandena (ingen har dock tvivlat på att de tidigare utlåtandena hade varit korrekta) och visade att cystan helt hade försvunnit, vilket gjorde att operationen inte behövde genomföras.

Han fick hälsan tillbaka

I ”Un mondo di miracoli” berättar man också historien om Paulo, en 35-årig brasilianare som 1993 drabbades av en fulminant myokardit (hjärtmuskelinflammation) som närapå dödade honom. 1974, under en resa som Opus Deis grundare företog till Brasilien, hade hans mor på långt håll sett att hennes son, som då var 16 år gammal, hade fått en plats vid det allmänna mötet och kunnat komma upp till den plats där Josemaría Escrivá stod, för att ge honom en hälsningskyss. Nästan tjugo år efter detta möte, började hon att be för att denne skulle bota honom och på så sätt ge tillbaka denna ”hälsningskyss” till hennes son. På 48 timmar, till stor häpnad för de specialister som nästan redan hade dödförklarat honom, blev Paulo helt frisk. Numera lever han ett normalt liv.

En hjälp för det dagliga livet

Den salige Josemaría är känd som en apostel för det vanliga livet, för var dags arbete som utförs av vanliga människor: det vanliga och vardagliga, kort sagt. Samtidigt växer i hela världen övertygelsen om hans helighet. Många tusen människor har riktat sig till honom och fortsätter att rikta sig till honom, som till en helig vän och en verksam förebedjare inför Gud.