"Varje helgonförklaring är en gåva, ett glädjeämne man skall vara tacksam för. Projektet Harambee 2002 är en handfast uttryck för dessa känslor. Projektet består i att bygga en fond till förmån för utbildningsprojekt i Afrika genom insamling av många små bidrag från deltagarna i helgonförklaringen". Så talade Umberto Farri, ördförande för Organisationskommittén för helgonförklaringen, inför de 2000 personer som samlades vid Auditorio Santa Cecilia i Rom, på kvällen den 4 oktober 2002. Närvarande var bland andra myndighetspersoner Roms borgmästare Walter Veltroni och hedersordföranden för Projektet Harambee 2002 Mama Ngina Kenyatta, änka efter Jomo Kenyatta, Kenyas första president efter landets självständighet.
Evenemanget utformades som en musikafton med deltagande av körer från olika länder. Mellan musikstyckena fanns några personliga vittnesbörd och visningar av rörliga bilder med några citat från den nya helgonet. Stora applåder fick en kör från Abidjan (Elfenbenskusten) och sången "Lailatal Milad", en traditionell fredslåt som beskriver vardagliga handlingar där budskapet om Guds Sons människoblivande finns med. Den fanns inte med på programmet utan blev en överraskning. Sångarna var två arabiska flickor, Rose Barghouht, från Nazaret, och Ayline Kidess, från Tel Aviv-Haifa.
Margaret Ogola, läkare och författare från Nairobi (Kenya), förklarade vad ordet harambee betyder i Kenya: “alla tillsammans”. Tillsammans, för att försöka lösa ett problem, bygga ett hus eller hjälpa någon i nöd. Var och en ger sitt bidrag, men i själva verket ger alla och alla får. "Vi afrikaner är kallade till att vara huvudrollinnehavare i vår egen utveckling. Afrika kommer att klara sig i första hand med hjälp av afrikanerna själva, och sedan med hjälp av många andra människor från hela världen. Därför ville vi starta Projektet Harambee 2002 med anledning av Josemaría Escrivás högtid. Han ville vara en afrikan bland afrikanerna och var en vägledare för kvinnor och män oavsett färg eller rastillhörighet "
"Utbildning är nyckeln till utveckling”, sade Léon Tshilolo, läkare och föreståndare för ett sjukhus i Kinshasa (Demokratiska Republiken Kongo). "Vi har bestämt att insamlade bidrag från Harambee 2002 skall ägnas åt finansiering av utbildningsprojekt i hela Afrika. Vi kommer att fördela dem genom öppen utlysning. Villkorena är tillgängliga för allmänheten på Internet. Alla afrikanska organisationer som arbetar inom utbildning, i första hand av kvinnor, är välkomna att söka".
"Jag är advokat och arbetar främst för kvinnornas rättigheter i mitt land, Nigeria”, sade Anayo Offiah. "Kvinnor har ofta sämre villkor i samhället än männen, trots att de bär ett större ansvar”".
Frankie Gikandi och Peris Wanjiku Kamau arbetar med den sk Outreach Programme vid Kimleaskolan (Kenya), som är pilotprojekt för Harambee 2002. De talade om kvinnornas liv vid the- och kaffeplantagerna i skolans närhet. Enligt deras vittnesbörd har Josemaría Escrivás skrifter givit dem en optimistisk syn på livet och en önskan att vilja arbeta för att förbättra plantagefamiljernas livsvillkor.
"Vår framtid är allas vårt ansvar", enligt Léon Tshilolo. "Ändå vill jag speciellt tacka en person som i ord och gärning ofta har uppmuntrat oss att ge gratis vad vi fick gratis. Jag menar påven Johannes Paulus II, som vi afrikaner känner mycket nära oss, våra problem och vårt arbete.
Vid musikaftonens slut tackade Mama Ngina Kenyatta alla närvarande på swahili. Hennes dotter tolkade. Efter det sjöng alla musikanter tillsammans sången Harambee: alla tillsammans igen, från Japan till Mexiko, från Storbritannien till Indonesien, i de afrikanska körernas och dansernas livliga takt.
Musikaftons värdar, Sebastiano Rendina och Teresa Pascarelli var djupt rörda av deltagarnas insatser.
Projektet Harambee 2002 har fått entusiastiskt stöd av många människor från hela världen. Först att stödja denna solidaritetsfond för utbildning i Afrika var Intesa BCI. Många andra företag har redan givit generösa bidrag.