Den helige Josemarías mässa i domkyrkan

Msgr Andrés Bernar firade en högtidlig mässa i Stockholms katolska domkyrka till minne av den helige Josemaría. I år låg betoningen på att tacka för saligförklaringen av Guadalupe tidigare i år.

Opus Dei - Den helige Josemarías mässa i domkyrkanFoto: Fernando Guerrero.

Kära bröder och systrar,

Ännu ett år samlas vi med glädje och tacksamhet i domkyrkan för att fira den högtidliga mässan till minne av den helige Josemaría. Och denna gång vill vi passa på för att tacka Gud för Guadalupe Ortiz de Landazuri, den första lekmannen i Opus Dei som saligförklarats (den 18 maj) i Madrid. Flera av er kunde vara med på plats och många andra följde det på TV.

”Jag tror att jag har en kallelse” sa Guadalupe till Josemaría i detta möte och hon började att få andlig vägledning av honom

Jag kan tänka mig att det har varit en stor glädje för den helige Josemaría att från himlen se hur en av hans första andliga döttrar har uppnått den helighet som han predikade för alla döpta.

Guadalupe föddes i Madrid den 12 december 1916. Hon läste kemi, och var en av de få kvinnor som då för tiden studerade på universitetet. I januari 1944 insåg hon i sitt inre, under den heliga mässan, att Gud ville något av henne. Genom en vän fick hon kontakt med den helige Josemaría. ”Jag tror att jag har en kallelse” sa Guadalupe till Josemaría i detta möte och hon började att få andlig vägledning av honom. Två månader senare, den 19 mars, blev hon en av de första kvinnliga medlemmarna i Opus Dei.

Foto: Fernando Guerrero.

Under sitt liv kände Guadalupe en stor tacksamhet till Gud och till den helige Josemaría för denna kallelse. Guadalupe förstod att det hade varit ett val som Gud gjorde av kärlek till henne, och därför ansträngde hon sig under hela sitt liv för att motsvara denna nådegåva med hela sitt hjärta. Hon lärde sig från början det som den helige Josemaría ofta hade predikat, att det finns något heligt, något gudomligt, gömt i de mest vardagliga situationerna, och det är upp till var och en av er att upptäcka det. Guadalupe gjorde sitt detta ideal, att söka, finna, umgås och älska Gud i vardagen.

Guadalupe hade en mycket nära andlig kontakt med den helige Josemaría och öppnade ofta sitt hjärta till honom i personliga brev. Josemaría behöll alla dessa brev och flera av dem har publicerats nyligen. Genom dem kan man se vidden och djupet av hennes helighet.

Låt mig berätta om ett par exempel.

En gång skrev hon från Bilbao, där hon bodde i ett studenthem, och ledde hela hushållsarbetet i det stora hemmet. Hon hade inte erfarenhet om detta arbete och det fanns också ekonomiska problem, brist på personal, osv.

Med mycket entusiasm och övernaturlig syn, kunde hon se allt detta som något som skulle kunna offras till Gud. Hon skrev: ”Dessutom gillar jag att lägga ner min själ i alla dessa problem och samtidigt offra Gud vissa mycket mänskliga ting och andra gudomliga ting. Visst är väl detta vår väg? Fötterna på jorden men med blicken alltid fäst i himlen för att sedan tydligare kunna se vad som händer runt omkring oss”. Hon förlorade varken glädjen eller friden trots dessa svårigheter; hon betraktade dem som vanliga tillfällen att älska Gud.

Foto: Fernando Guerrero.

Den helige fadern Franciscus skrev till Msgr. Fernando Ocariz inför Guadalupes saligförklaring och uppmuntrade oss att ”alltid söka helighetens ´normalitet´, som brinner i våra hjärtan med Kristi kärleks eld. En helighet som världen och Kyrkan verkligen behöver idag.”

Det andra exemplet är från 1949 i Madrid, efter det spanska inbördeskriget, då det rådde stor fattigdom och nödtillstånd. Guadalupe ansträngde sig för att skaffa mat åt de många studenter som bodde i studenthemmet. En gång när hon reste ut i landet för att skaffa olja och mjöl, skrev hon till den helige Josemaría: ”När jag bad sade jag till Herren att vi behövde olja och kärlek mellan oss, mjöl och mer kärlek till Gud ”.

Olja och broderlig kärlek, mjöl och kärlek till Gud, de är vackra bilder för att förstå vad det betyder att helga det vardagliga livet. Det gudomliga och det mänskliga som går hand i hand.

Guadalupe reste till Mexiko 1950 för att börja Opus Deis arbete där. Hon förälskade sig i Mexiko från första dagen och Gud lät henne se underbara apostoliska frukter. 1952 fick Guadalupe hög feber och malaria efter ett insektsbett och hennes hälsa påverkades starkt. 1956 kallade Josemaría henne till Rom för att arbeta i Opus Deis ledning.

För Guadalupe tillhörde sjukdomen också det vardagliga. Hon hade varit vittne om hur den helige Josemaría hade lidit av en allvarlig form av diabetes under flera år, och hur han uthärdade den med kärlek till Guds vilja. Guadalupe själv hade varit hjärtsjuk sedan ungdomen, och 1957 var hon tvungen att hon genomgå en allvarlig hjärtoperation. Efter några dagar med stor smärta, skrev hon till den helige Josemaría: ”Fader, det värsta är redan över och tack vare Gud och allas hjälp mår jag bra. Det har varit en vecka med stort fysiskt lidande men stor andlig tröst. Jag ansträngde mig för att vara duktig och modig. Guds närvaro gör underverk. Det märks så mycket! Jag vill komma tillbaka snabbt och stå till tjänst”. Hon hade lärt sig av den helige Josemaría att allt bidrar till Guds kärlek, även sjukdomen.

Foto: Fernando Guerrero.

Apropå att uthärda sjukdomen med övernaturlig syn, kan vi komma ihåg fr Johannes Bernaldos exempel. Idag är den första gången vi firar denna mässa sedan han gick bort, men vi minns hur han kämpade mot cancern med glädje intill den sista stunden. När jag träffade honom i kliniken, bara två veckor innan han dog, kunde jag tala med läkaren som tog hand om honom. Han sa att han hade sett många patienter dö, men aldrig någon som fr Johannes, med så mycket lugn och övernaturlig frid. En sjuksköterska hade sagt till läkaren att hon skulle gärna dö som fr Johannes dog.

Guadalupe återhämtade sig efter denna hjärtoperation och kunde arbeta på många olika platser, enligt Opus Deis behov.

1975 bestämde läkarna att hon var tvungen att göra en till hjärtoperation, som gick bra, men efter en oväntad komplikation dog Guadalupe den 16 juli, bara tre veckor efter den helige Josemarías bortgång.

De träffades igen i himmelen och nu hjälper de oss att vandra vår väg till himmelen, en väg som går genom det vardagliga livet.

Vi kan vända oss till Jungfru María. Guadalupe fick sitt namn eftersom hon föddes den 12 december, på Jungfru Maria av Guadalupes dag; och hon dog på jungfrun Maria av berget Karmels dag. Guadalupe levde med Maria från början till slut.

Låt oss be Gud att vi också har Jungfru Maria som vår ledsagare på vår väg till heligheten i vardagen.

Amen.