Varför är Eukaristin mittpunkten i och roten i livet för varje kristen?
Att sätta Eukaristin i centrum för det kristna livet innebär att sätta Jesus i alltings hjärta. I eukaristin är vi kallade att gå in i treenighetens kärlek. Att göra den heliga Mässan till medelpunkt i vårt inre liv gör oss till ett med Jesus och med Honom till ett med hela Kyrkan, med alla människor.
Den helige Josemaría Escrivá, grundaren av Opus Dei, som ständigt lärde ut detta, sade: »Min son, om tabernaklet är centrum för dina tankar och förhoppningar, hur rikliga kommer inte din helighets och ditt apostolats frukter att bli!». Jesus i eukaristin är höjdpunkten av hans självutgivelse åt människorna. Om vi identifierar oss med honom, kommer han att till oss förmedla samma vilja att öka vår hängivenhet och vår tjänst för andra.
Hur viktig är bikten och eukaristin i karisman hos Opus Dei?
I Opus Deis anda är botens och Eukaristins sakrament lika vikiga som i kyrkan i allmänt. Som alla kristna anstränger vi oss att vara ångerfulla och eukaristiska människor med en vana att ofta bikta oss och dagligt deltagande i firandet av den heliga Mässan.
Försoningens sakrament är djupt förbundet med eukaristin. Bikten förutsätter medvetandet att vi är syndare och att vi tror på Guds barmhärtighet. Jesus renar oss med sitt blod, som utgjutits för oss på Korset, för att den kristne med större trohet skall kunna delta i offret på Kalvarieberget som varje dag görs närvarande i den heliga Mässan. Båda sakramenten fyller själen med glädje och frid. Låt oss tänka på den gode rövaren, som när han med egna ögon såg Jesus på kalvariet kände sig tvingad att ångerfullt erkänna sina synder och fann den eviga frälsningen. Jag framhåller: bikten är i den kristnes liv mycket viktig, därför att den är en glädjens sakrament och ger tillgång till frid och lycka som är inbegripna i Eukaristin.
Nyligen ägde den nationella eukaristiska kongressen rum. Vilka rekommendationer kan ni ge för att bikten och kommunionen skall bli intensivare och förekomma oftare?
Kyrkan har alltid lärt, att det i tabernaklet döljer sig kraften och den säkrare tillflykten mot rädsla och oro. Det räcker inte, att var och en av oss på egen hand söker och finner Herren i Eukaristin: vi borde lyckas att med vår vittnesbörd "smitta" så många flera möjliga människor, för att även dessa skulle betrakta och upptäcka denna makalösa vänskap. Den andliga kommunionen är en stor hjälp för att förberedas för den eukaristiska kommunionen. For att vara män eller kvinnor som är medvetna om att vara Guds barn, borde vi besöka Kristus allt oftare, och ta emot honom varje dag, om det är möjligt.
"I tabernaklet döljer sig kraften och den säkrare tillflykten mot rädsla och oro."
Vad beträffar Botens sakrament anser jag att det är särskilt viktigt med den frikostiga beredskapen hos prästerna att höra bikt: en biktfar som är beredd, en biktstol med grönt ljus är en utsträckt hand till omvändelse. Med tanke på detta har Benedikt XVI föreslagit oss nyligen att »efterfölja exemplet från kyrkans stora helgon, från den helige Johannes Maria Vianney till den helige Johannes Bosco, från den helige Josemaría till den helige Pio av Pietrelcina, från den helige Josef Cafasso till den helige Leopold Mandic» (tal till deltagarna i kursen ordnad av det Apostoliska Penitentiariet, 2011).