Med kärlekens kraft
Opus Deis grundare höll denna predikan den 6 april 1967. Den behandlar bland annat behovet av att ta emot Guds förlåtelse och barmhärtighet, samt andra ämnen såsom kärlekens universalitet.
Råd till äkta par
Hur övervinner man konflikter mellan man och hustru? hur kan man övervinna ilska? Hur kan barn skyddas från parets spända situationer?
Vad kan jag göra för freden?
Den helige Josemarías texter för att be och meditera över freden.
Månadsreträtt 9/21 #Hemifrån
Glädjen hos en man eller kvinna som tillhör Gud måste vara översvallande: rofylld, smittsam, tilldragande ... Några idéer för att göra reträtten i september hemifrån.
Månadsreträtt mars #Hemifrån
De som förmår hysa medlidande och barmhärtighet gentemot andra erfar den själva. Några idéer för att göra reträtten i mars hemifrån.
Utbildning och civilansvar
«En människa eller ett samhälle som inte reagerar inför lidande eller orättvisor, och som inte försöker lindra dem, är inte en människa eller ett samhälle som kan mäta sig med kärleken i Kristi hjärta.» (Sankt Josemaría, När Kristus går förbi, 167)
De första kristna
Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ.
Omvändelse, ånger, kärlek
En människas liv är på sitt sätt en ständig återkomst till Fadershuset. Vi återvänder genom ånger, genom den hjärtats omvändelse som innebär att man vill förändras, att man fattat ett fast beslut att bättra sitt liv och uttrycker detta i form av uppoffring och självutgivelse. (När Kristus går förbi, nr. 64)
"Du tänker ständigt på 'ditt'"
Din egoist. Du tänker ständigt på ”ditt”. Du verkar inte kunna känna Kristi broderskap: I din nästa ser du inte bröder utan trappsteg. Jag förutser att du kommer att misslyckas fullständigt. Och när du har gått på grund, kommer du att av andra begära den kärlek som du nu förvägrar dem. (Vägen, nr. 31)
"Kärleken är saltet för de kristnas apostolat"
Älska och visa kärlek till nästan, gränslöst och utan åtskillnad, för det är den dygd som kännetecknar oss, Mästarens lärjungar. Men denna kärlek till nästan får inte leda till att du beskär tron – då vore det inte längre en dygd – och suddar ut de konturer som definierar den eller gör den så sockersöt att den till sist blir, som vissa skulle vilja, någonting formlöst som inte har Guds kraft eller makt. (Smedjan, nr. 456)