När vi kallas till att hänge oss fullständigt, utan att tveka, gör vi ofta motstånd genom falsk ödmjukhet, likt Petrus … Om ändå vi också vore män med ett stort hjärta som aposteln Petrus! Petrus tillåter inte någon att älska Jesus mer än han gör. Den kärleken får honom att reagera så här: här är jag! Tvätta mina händer, mitt huvud, mina fötter, rena hela mig! För jag vill ge mig till dig utan förbehåll.
(Plogfåran, nr. 266)

Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet (Mark 1:15).
Alla människor kom till honom, och han undervisade dem (Mark 2:13).
Jesus ser båtarna på stranden och stiger upp i en av dem. Hur naturligt stiger inte Jesus upp i den båt som tillhör var och en av oss!
När du närmar dig Herren, tänk då på att han alltid befinner sig mycket nära dig, i dig:regnum meum intra vos est (Luk 17:21). Du kommer att finna Honom i ditt hjärta.
Först och främst måste Kristus regera i våra själar. För att han skall regera i mig behöver jag hans nåd i rikligt mått: endast med dess hjälp kommer till och med mitt sista hjärtslag, mitt sista andetag, min minst intensiva blick, mitt vardagligaste ord, min enklaste känsla att omvandlas till ett hosianna till Kristus min Konung.
Duc in altum – Ro ut på djupt vatten! Kasta den pessimism som gör dig feg överbord. Et laxate retia vestra in capturam – lägg ut näten där för att fiska.
Vi bör förtrösta på Herrens ord: sätta oss i båten, ta tag i årorna, hissa seglen och ge oss ut på världens hav som Kristus har anförtrott oss som arvedel.
Et regni eius non erit finis! – Och på hans rike skall icke vara någon ände! Gläder det dig inte att arbeta för ett sådant kungarike? (Rosenkransen, Ljusets mysterier, Förkunnelsen om Guds rike)