Älska varandra, hjälp varandra!

Med vilken envishet aposteln Johannes predikade mandatum novum, det nya budet: “Ni skall älska varandra!” Jag skulle vilja falla på knä framför er, utan att spela teater – det befaller mig mitt hjärta – och be er, för Guds kärleks skull, att älska varandra, hjälpa varandra, räcka varandra handen, kunna förlåta varandra. Och därför även avvisa allt högmod, ha medlidande, hysa kärlek till nästan; ömsesidigt hjälpa varandra genom bön och uppriktig vänskap. (Smedjan, nr. 454)

Bara för att hans son återvände efter att ha svikit Honom anordnade han en fest. Vad kommer han då inte att ge oss, om vi alltid har försökt att stå kvar vid hans sida?

Låt oss därför avlägsna minnet av de förolämpningar som har riktats mot oss och de förödmjukelser som vi har fått utstå - även om de varit orättvisa, oartiga och grova - för det anstår inte ett Guds barn att föra ett register för att sedan kunna lägga fram en förteckning över genomlidna oförrätter. Vi får inte glömma Kristi exempel och vår kristna tro byts inte som ett klädesplagg: den kan försvagas, stärkas eller gå förlorad. Med detta övernaturliga liv får tron kraft och själen förfäras då den betraktar hur eländigt och naket det mänskliga är utan det gudomliga. Man ber då om förlåtelse och tackar: min Gud, när jag betraktar mitt stackars liv finner jag ingen anledning att vara fåfäng, och ännu mindre att vara högmodig: jag finner bara oändligt många skäl till att alltid leva ödmjukt och ångerfullt. Jag vet mycket väl att ett liv som tjänare är en människas ädlaste kall.

Jag vill stå upp och gå omkring i staden; på gatorna och på torgen. Jag vill söka honom som min själ har kär... Och inte bara i staden: jag vill springa från en del av världen till en annan - genom alla nationer, till alla folk, längs vägar och stigar - för att uppnå frid i min själ. Och denna frid upptäcker jag i de dagliga göromålen, som inte är mig till hinder; tvärtom, de är en väg och ett skäl för att älska Gud alltmer och för att förenas alltmer med Honom. (Guds vänner, nr. 309-310)