– Religionen har halkat ner på värdeskalan hos många människor av idag ...

– Det finns fler katoliker än någonsin. Men – det som är viktigare än antalet är att det finns en levande Kyrka som, liksom för 2000 år sedan, chockerar och lockar. Det går inte att förneka att det finns länder och miljöer där de praktiserande katolikerna har minskat i antal. Skälen till detta är många men sammanfaller med inträngandet av en kultur som sätter Kristus vid sidan om livet och därvid lämnar fritt spelrum åt mänskliga lidelser.

– Hur skall man få människor att inse att uppoffringar och barmhärtighet ger mera lycka än njutningar och pengar?

– Alla upplever vi skillnaden mellan vad vi är och vad vi borde vara. Men när vi upptäcker kristendomens storhet inser vi dess överlägsenhet över njutningar och materiella ting som bara ger övergående lycka. Därför uppmanar oss Herren att kämpa emot och inte låta oss bli till fångar under bekvämlighet och tendenser som gör oss gamla i förtid och skadar själen. Det finns inget mera fantastiskt än ett liv som levs i kärlek i förening med Jesus Kristus.

– Opus Dei uppmanar oss att göra oss förtjänta av helighet genom arbetet. Hur många människor finns det inte i våra dagar som tror att arbetet endast är till för att förtjäna sitt uppehälle?

– Arbetet kan inte förstås enbart som ett ekonomiskt värde. Det ingår i Guds planer att arbetet fulländar människan och gör henne mogen.

Av denna anledning blir hon, då hon satsar egna initiativ och eget intresse på att göra sina uppgifter på allra bästa sätt – och inte bara för att förtjäna sin lön – i det att hon troget tjänar Gud och nästan, förädlad som person. I vårt ”superekonomiska” samhälle kan upptäckten av arbetets kristna värde leda till befrielse och broderskap mellan människorna.

– Ni förkastar födelsekontroll. Men vittnar det om ansvarsfullhet att sätta ett halvt dussin barn till världen på en lön om 600 euro i månaden?

– Otillräcklig lön för att kunna försörja sina barn, bristen på bra bostäder, svårigheten att förena arbete och familjeliv... allt detta kräver lösningar som de berörda och deras representanter själva måste finna. Det är inte bara en ekonomisk fråga: det finns många som praktiserar födelsekontroll som tjänar mer än 600 euro. Vad Kyrkan förkastar är en livssyn som sätter det materiella välståndet över äktenskapets mänskliga och kristna värden.

– Inför raden av fall med homosexuella präster, kan Kyrkan verkligen fortsätta att legitimera sitt krav på kyskhet före äktenskapet?

– Avhållsamheten måste ses inom ramen av den kristna moralen, dvs. i en hållning som är förenlig med den personliga värdigheten och den egna sanna lyckan. Doktrinen som berör äktenskapet kommer aldrig att förändras. Om man skulle upptäcka en trogen katolik som stal – präst eller lekman – så skulle Kyrkan inte heller ändra på sin doktrin om stöld.

– Tycker du det är riktigt att kyrkliga ledare uttrycker sin åsikt om politik?

– Varje lekman, liksom varje medborgare, kan inblanda sig i politik enligt sitt eget bedömande. Det enda som krävs av honom är att han handlar i enlighet med sin tro, vilket inte förutsätter någon bestämd politisk åsikt utan hederlighet, klart omdöme och en uppriktig vilja att tjäna samhället.

– Bör man tolerera att religion ger upphov till väpnade konflikter, såsom den mellan Palestina och Israel?

– Det är mycket sorgligt att människor dödar varandra, för vilken anledning det än må vara. Men jag tror inte att konflikten i det Heliga Landet har sitt grund i religiösa motiv. Man strider om ett stycke land. Bland palestinier och israeler finns det män och kvinnor som är i stånd att leva tillsammans i broderlig sämja. Fred är en nådegåva från Himmelen som kräver människor av god vilja på jorden.

– Hur skall det gå till att få fred i Baskien?

– Fred är inte bara frånvaron av krig. För det behövs bara militär seger eller vapenstillestånd. Den verkliga freden är oskiljbar från rättvisa och visar sig i uppriktigt samförstånd mellan människor. Detta kräver att man visar förståelse och förlåter sin motpart, ävensom att man anstränger sig att lära känna varandra och lösa missförstånden. Och att man tackar Gud i varje stund. Den helige Josemaría tröttnade aldrig på att upprepa att det bara var ur samvetenas frid som fred bland folken och mellan folken kunde uppstå. Och han tillade att våldet varken duger för att segra eller övertyga, den går alltid besegrad ur striden som tar till våld.

– Har Opus Dei mycket att tacka Johannes Paulus II för?

– Hela Kyrkan har Johannes Paulus II att tacka mycket för hans ständiga utgjutande av sig själv. Det skulle ta lång tid att räkna upp alla anledningar som vi har honom att tacka för, men det får här räcka att begrunda hur han – vid sin ålder och i sitt fysiska tillstånd – inte besparar sig någon möda i tjänandet av Kyrkan och världen.

– Kan han förhindra kriget i Irak?

– Johannes Paulus II är det mest lysande exemplet på kärlek och på verklig fred. Jag tar detta tillfälle i akt och ber dem som läser dessa rader att de tillsammans ber för det som Påven alltid har gjort och gör i denna stund för fredens sak.

”DEPRESSION KAN VARA ETT TILLSTÅND SOM GYNNAR HELGELSE”

– Kan även prelaten av Opus Dei uppleva en troskris?

– Inte en kris, men prövningar, ty tron känner nödvändigtvis av svåra ögonblick inför det Ondas skenbara triumf – eller verkliga, men inte varaktiga seger. Avhållna människors oväntade dödsfall, hälsoproblem, motgångar i livet, allt detta är personliga möten med Korset som kan få oss ur gängorna. Herren låter oss på detta sätt mogna, som människor och som kristna.

– Hur lång tid ber du varje dag?

– Jag ägnar stunder åt att meditera inför det heliga Eukaristin, och många timmar åt arbete – som är bön, ty alla aktiviteter kan förvandlas till bön. Men det som utgör kärnan i mitt liv, som i alla kristnas, är den heliga mässan.

– Vad skiljer en medlem av Opus Dei från en vanlig kristen?

– En medlem av Opus Dei är en vanlig kristen som har lyssnat på Guds kallelse att vi ska identifiera oss med Jesus Kristus och göra så att vår nästa lär känna honom – var och en från sin plats i världen: sitt hem, sitt yrke, sin omgivning.

– Är tron tillräckligt botemedel mot depression?

– Depression kan drabba vem som helst. Tron hjälper till att bemästra den, eftersom den ger en innebörd åt lidandet och åt livets svårigheter. Den får oss att vara tålmodiga och att ha större förtröstan till Gud. På samma sätt som vilken som helst annan sjukdom kan den förvandlas till ett privilegierat tillstånd som gynnar helgelse.

– Opus Dei har låtit Escrivás helgonförklaring äga rum samtidigt som man utför en ”ambitiös utbildningsverksamhet” i Afrika. Vilka andra aktioner är på gång för de behövande i Afrika?

– Opus Dei arbetar på den afrikanska kontinenten sedan mer än 50 år tillbaka. Jag kommer att tänka på t.ex. Monkole Hälsocentrum i Kinshasa, Kianda School och Strathmore College, de första integrerade läroverken i Kenya och Iroto Rural Development Centre i Nigeria.

– Har du hopp om att kyrkorna kommer att åter fyllas en dag? Hur skall man lyckas med detta?

– Det finns platser där kyrkorna fylls varje dag. Jag ser det under mina resor. Kristenheten bibehåller sin eviga ungdom sedan mer än 2000 år tillbaka, trots att dess vitalitet som alltid varit fallet sammanbor med uttryck för dekadens och likgiltighet. Vad vi måste revidera är inte doktrinen. Den måste alltid förbli trogen mot evangeliet. Det som måste ses över är varje kristens dagliga liv så att vi kommer underfund med vilken omvändelse Herren ber oss om.

– Vad har du tillfört Opus Dei?

– Jag har aldrig ställt mig den frågan. Jag försöker vara trogen det arv som jag mottagit och lämna det vidare till min efterträdare så som jag fick det. Jag brukar be en bön till Herren som jag lärt av den helige Josemaría: ”Herre, låt alla se Dig genom min egen uselhet.”