Först vill jag berätta lite för er om Cañete. Mer än 70% av familjerna är fattiga och kan inte täcka ens sina basbehov. Bondkvinnan har en stark karaktär. Många är analfabeter.
På morgonen – utom att arbeta hemma – arbetar jag utanför hemmet med att laga mat och städa. På eftermiddagarna förbereder jag med mina barn det som skall göras nästföljande dag. Alla har en uppgift: var och en hjälper till så gott det går, för min make och jag kan inte ensamma klara av att sköta om vårt hem.
Mitt möte med den helige Josemaría
Jag lärde känna honom genom filmerna som visades i en yrkesskola för kvinnor som heter Condoray. Jag var då 19 år gammal. När jag började gå dit fick jag höra att man måste helga arbetet, för det var det som den helige Josemaría hade lärt ut till sina barn. Längre fram talade man om Gud, om Jungfru Maria, om hur viktigt det var att gå i mässan varje söndag, för jag var ju katolik. Jag gick ibland i mässan, men inte alltid.
Man måste hjälpa sin nästa, man måste utge sig för de andra. Jag lärde mig också att sköta om ett hem och hålla det prydligt. Han sade att fattigdom inte behöver betyda smuts. Golvet på mitt hus var ett jordgolv och köket var av en blandning av lera och vass och jag beslöt mig för att hålla det rent. Jag sopar och skurar för att det inte skall komma damm och på så sätt är det alltid rent. Det gjorde stort intryck på mig när jag i en film hörde honom säga att en hemmafrus arbete var detsamma som Jungfru Marias, och i den andan försöker jag utföra det.
Jag fick också lära mig att vara snällare mot min make och att alltid klä mig väl för honom, och att göra mig av med ett plagg som jag har hemma men som jag inte använder. Jag ger det till någon som verkligen behöver det mer än jag.
Att utmana fattigdomen
I Cañete finns det stor fattigdom. En gång sade jag till ett av mina barn därhemma: ”Idag kommer vi inte att ha något att äta.” Min son lekte ute med några vänner och han berättade det jag sagt till min grannes lille son. Pojkens mamma gav mig genast två kilo ris. Jag blev förvånad och på samma gång mycket tacksam. Den helige Josemarías läror har gjort att vi alla förstått att vara solidariska. Om det till exempel finns sjuka människor som inte har pengar, kallar vi samman alla människor i byn och gör någon aktivitet för att samla ihop pengar till en familj där de kanske är sjuka, och om vi har kläder att avvara, tvättar vi dem, lagar dem och ger dem till de behövande.
Jag lärde av den helige Josemaría att vi måste förstå familjens rätta värde, att barnen inte var en börda utan att Gud genom att anförtro dem åt mig, litar på mig. Jag ville svara mot denna tilltro som Gud hade till mig, och därför använde jag aldrig preventivmedel. Det är inte lätt att ha en så stor familj som min, 13 barn.
Jag sade i början att jag är initiativtagare för lantbruk. Vi hjälper människor att förstå sina problem och att lösa dem. Jag talar med varje kvinna och lär henne att vara arbetsam, att älska arbetet, att vara frikostig, glad, och att överkomma svårigheterna. Jag lär dem hantverk, matlagning, utbildar dem i mänskliga värden, hur man skall ta hand om sin familj, och hur man arbetar i grupp. Jag lär också ut de andliga värdena som hjälper oss att klara av allt som händer oss.
Alltifrån början lärde vi oss att utbildning är det bästa vapnet för att utmana fattigdomen och att utveckla våra byar. Vi som är initiativtagarna för lantbruket och som besöker Condoray varje vecka har lärt oss att utbilda andra och på så vis kan vi entusiastiskt vidarebefordra det som vi själva fått lära oss.
När den helige Josemaría sade att man måste sätta Kristus på toppen av all annan mänsklig verksamhet, tänkte jag aldrig att också vi sätter Honom högst upp, för att Han må vara Kung över våra liv, Kung över våra hem, Kung över våra byar och Kung över vår existens.