När nu slutet har kommit på mitt första besök på tysk mark som biskop av Rom och Petri efterträdare, känner jag än en gång hur nödvändigt det är för mig att uttrycka min stora tacksamhet för det varma välkomnandet ni har erbjudit mig och mina medarbetare och, framför allt, av de många ungdomar som kom till Köln från alla jordens hörn med anledning av denna Världsungdomsdag. Herren har kallat mig att efterträda vår käre påve Johannes Paulus II, den lysande instiftaren av Världsungdomsdagarna. Jag har med glädje tagit på mig denna uppgift och tackar Gud för att han givit mig möjlighet att tillsammans med så många ungdomar få uppleva denna nya etapp på den andliga pilgrimsvandringen, från kontinent till kontinent, i spåren av Kristi kors.

Jag tackar alla dem som med sitt arbete och sina ansträngningar har gjort att varje del och varje ögonblick av detta fantastiska möte försiggått i ordning och i lugn och ro. De dagar som de tillbringat tillsammans har gjort att många pojkar och flickor från hela världen har fått en bättre bild av Tyskland. Alla känner vi till det onda som utgick från vårt fosterland under 1900-talet och vi erkänner det med skam och smärta. Men under dessa dagar, har det visat sig i överflöd att det finns ett annat Tyskland, ett land med särskilda resurser, mänskliga såväl som kulturella och andliga. Jag skulle önska att dessa resurser, även på grund av det vi upplevt under dessa dagar, på nytt skulle spridas över världen! Nu kan ungdomar från hela världen återvända till sina hemländer berikade genom kontakterna och sina erfarenheter av dialog och uttryck för broderskap som de haft i många delar av vårt land. Jag är säker på att er vistelse, som varit fylld av den för er ålder så naturliga entusiasmen, lämnar ett vackert minne efter sig hos de människor som så frikostigt tagit emot er och att den också visar sig vara ett tecken på hopp för Tyskland. Man skulle kunna säga att Tyskland under dessa dagar har varit centrum för den katolska världen. Ungdomar från alla kontinenter och kulturer, nära förbundna i tron tillsammans med sina herdar och Petri efterträdare, har visat upp en ung kyrka som modigt och med fantasi och inlevelse önskar göra mänsklighetens ansikte mera rättvist och solidariskt. I de tre vise männens efterföljd har ungdomarna påbörjat vandringen som leder till Kristus, så som temat för denna Världsungdomsdag erinrat oss om. Nu återvänder de till sina byar och städer för att bära vittnesbörd om Evangeliets ljus, skönhet och styrka, som de på nytt har fått erfara.

Jag vill gärna tacka alla dem som har öppnat sina hjärtan och hem för dessa oräkneliga unga pilgrimer. Jag tackar myndigheterna, de ansvariga politikerna och de olika civila och militära administrationerna liksom säkerhetstjänsten och de många frivilliga organisationer som så hängivet har arbetat på att förbereda och föra till ett gott slut vart och ett initiativ och arrangemang under denna Världsungdomsdag. Ett tack åt dem som tog hand om mötena som ägnades åt reflexion och bön, och åt dem som förestod de liturgiska firandena, där vi fick se många talande exempel på den glada och vitala tro som ungdomarna i vår tid hyser. Jag skulle också vilja tacka de ansvariga för andra kyrkor och ecklesiala församlingar, liksom även representanterna för andra religioner som har velat närvara vid detta viktiga möte, och jag hoppas att det gemensamma löftet att forma de nya generationerna i de sant mänskliga och andliga värdena kommer att intensifieras, eftersom det är nödvändigt att vi äger dessa värden när vi vill bygga en framtid som innehåller frihet och äkta fred.

Mitt uppriktiga och varma tack går till kardinal Joachim Meisner, Kölns ärkebiskop, stiftet som var värd för detta möte, den tyska biskopskonferensen med dess ordförande, kardinal Karl Lehmann, prästerna, ordensfolket, församlingsråden, lekmannaorganisationerna och lekmannarörelserna som alla har bidragit till att göra de ungas vistelse så andligt givande. Och ett särskilt tack och all min tillgivenhet går till de tyska ungdomar som på så många sätt har visat att de varit redo att ta emot sina jämnåriga och som med dem har delat oförglömliga stunder av tro och gemensam andakt. Jag hoppas att detta kyrkliga evenemang kommer att stanna kvar i de tyska katolikernas minne och bli till impulsen som sätter igång en andlig och apostolisk renässans. Jag hoppas att Evangeliet kommer att tas emot i sin helhet och att alla Kristi lärjungar lidelsefullt kommer att vittna om det så att det tjänar som näring för en äkta förnyelse av det tyska samhället, också i form av dialog med olika kristna samfund och med företrädarna för andra religioner.

Slutligen hälsar jag vördsamt och tackar de politiska, civila och diplomatiska myndigheter som har velat komma för att ta avsked här. Ett särskilt tack går till er, herr kansler, som jag vänligen ber framföra mitt tack till förbundsrepublikens president, regeringsmedlemmarna och hela det tyska folket. Med hjärtat fullt av rörelse och vackra minnen från dessa dagar, beger jag mig nu tillbaka till Rom och ber Gud välsigna er alla och ge er en framtid full av lycka, framgång, endräkt och fred.