Att bygga en idrottsanläggning i Carazo, 40 km från Managua, Nicaraguas huvudstad. Det är det mål som har fått några ungdomar från Florens att tillbringa en del av sitt sommarlov med att hjälpa familjer och barn som lever under förhållanden som är allt annat än lätta. Deltagarna i arbetslägret har konfronterats med extrema situationer av fattigdom och mänsklig förnedring. Till exempel är anledningen till att de byger en idrottsanläggning ingen annan än den att det var nödvändit att skapa en första samlingsplats för ungdomarna, som alltför ofta driver omkring utan något att göra och lätt faller offer för alkohol eller ännu värre saker.

Visst händer det – medger Luigi, Leonardo, Paolo och Antonio, några florentinska ungdomar – att medan de själva under den obarmhärtiga tropiska solen ägnar sig åt att skyffla bort jord, transportera cement och arbeta med tunga järnredskap, går deras tanke ibland till kompisarna som i stället tillbringar lovet på Forte dei Marmi, den kända toskanska playan. Men det är också sant att det som de själva är med om gör dem uttröttade men framför allt tillfreds. Det räcker som kompensation för tröttheten att möta leendena hos barnen som leker omkring bygget eller tacksamheten hos deras mödrar eller hos församlingsprästen, initiativtagaren till projektet, och som pojkarna har skänkt en cykel för att han lättare skall kunna ta sig från en kyrka till en annan, för att fira mässa och predika i de många byarna i hans område som är ganska vidsträckt. Tidigare fick han göra detta till fots.

Sedan mer än 10 år tillbaka besvarar grupper av ungdomar från Accademia dei Ponti, Opus Deis centrum i Florens, denna inbjudan att tillbringa en del av sommaren i arbetsläger. Till att börja med uppstod arbetsläger i Polen och därefter efter hand i Rumänien, Peru (läkarvård och installering av paraboler för att ta tillvara solenergin) samt Nicaragua.

Deltagarna i arbetslägret deltar i större eller mindre utsträckning i Opus Deis aktiviteter som syftar till utbildning i trosfrågor. Denna utbildning gör att de är särskilt ivriga att leva ett sammanhängande kristet liv under dagens alla stunder, det må vara under arbetet, under vilostunderna eller nöjena, i vänskapsrelationerna eller när det gäller kulturyttringar. Uttryck för ett sammanhängande kristet liv är också att öppna sig mot solidariteten med andra, som fallet är t.ex. med arbetslägren eller med hjälp åt ensamma och sjuka.