Syster Fernanda Barbiero S.M.S.D., sade att denna bok ”innehåller levande sidor med en utomordentlig skärpa”. Hon hänvisade till den salige Josemarías ”ekklesiala sinne”, som aldrig hyste ”önskan att ersätta Kyrkan eller betjäna sig av Kyrkan, utan att tjäna Kyrkan såsom Kyrkan vill bli tjänad”. Den salige Josemarías apostoliska verksamhet - påpekade syster Fernanda - strävade inte efter att skapa ”en kyrka inom Kyrkan, utan en själavårdsverksamhet i vilken tillväxten och självständigheten hos lekmännen förnyar missionens och den pastorala insatsens gränser”. Och hon avslutade genom att säga: ”jag tror att han, tack vare sin pastorala entusiasm och sin omätliga kärlek till Kyrkan lyckades tala till lekmännen på ett kraftfullt sätt, och jag dristar mig till att påstå att han ägde gåvan att kunna kommunicera genom att tala från hjärta till hjärta”.

Boken innehåller vittnesbörd från talrika kyrkliga personligheter som umgicks med den salige Josemaría i Spanien under de första åren av hans pastorala verksamhet, mellan 1924 och 1946, det år han reste till Rom: Asunción Munoz (1894-1984) från De apostoliska Damernas kommunitet, som från och med 1927 samarbetade med Josemaría Escrivá i omsorgen om fattiga och sjuka i Madrids fattigaste kvarter; biskop José María Bueno Monreal (1904-1987) som då var en ung präst och som senare blev ärkebiskop av Sevilla och kardinal och som var personlig vän till Opus Deis grundare från 1928; broder José María Aguilar (1910-1992) som den salige Josemría ledde in på munklivets väg 1941; och tjugofem andra biskopar, präster, munkar och nunnor.

För monsignore Flavio Capucci har boken fördelen att den visar ”direkta minnen som berättas om i första person av de berörda” och inte ”efterförklaringar” om den salige.

Postulatorn för Moder Teresas av Calcutta helgonförklaringsprocess, Fader Brian Kolodiejchuck M.C., skickade en skriven text till akten, där han målar upp de gemensamma punkterna mellan Moder Teresa och Josemaría Escrivá: ”den stora kärleken till Kyrkan, till påven, till den botens sakrament, eller den ovillkorliga tron på bönens värde såsom grundsten för all apostolisk handling, samt förmågan att sätta i gång ambitiösa initiativ till andras tjänst”.

För Kolodiejchuck ”finner vi i den salige Josemarías liv ett stort engagemang för att hjälpa den Kristus som är närvarande i de behövande människorna” samt en stor ansträngning ”för att förbättra villkoren för alla människor”. I enlighet med de rikliga vittnesbörd som återges i denna bok, förklarade postulatorn för Moder Teresas process att ”de fattiga, de sjuka, de hemlösa utgjorde vapnen för att segra i kampen för att förverkliga Opus Dei”.

Vid slutet av presentationen, avrundade monsignore Capucci genom att säga att ”i denna bok visar det sig med klarhet att den salige Josemarías personliga historia och historien av den institution som han grundade är genomsyrade av ett sinne för kyrklig gemenskap”.