När jag fick veta att den helige Fadern hade utlyst ett prästår, eftersom det är 150 år sedan den helige Kyrkoherden av Ars dog, erfor jag en oändlig glädje, och jag kom att tänka på, bland annat, ett minne som alltid berört mig djupt.

Med anledning av några resor i Latinamerika, i olika länder, hörde jag talas om att efter bönerna man bad som gottgörelse för förolämpningar mot det Allraheligaste Sakramentet, mot Herren och mot Guds Moder, la man till ett trefaldigt bönerop med ett övertygat svar från alla närvarande: ”Herre, ge oss heliga präster!” De uttalade det tre gånger, med en övertygelse som tydligt lyste igenom deras sätt att framsäga och uttala dessa ord.

Det är just detta som vi behöver, vad Kyrkan behöver, som den alltid kommer att behöva: heliga präster. Därför tror jag att Påven begagnar sig av detta strålande märkesår för att utlysa detta prästernas år. Han har bett alla oss präster att lägga ner största möjliga omsorg på att uppnå den prästerliga heligheten. Det betyder att utföra vår tjänst med önskan att lovprisa Gud, att närma oss hans förtrolighet ännu mera, och att med vår tjänst föra närmare honom alla de själar vi kommer i kontakt med.

Samtidigt måste vi förstå att det prästerliga livet inte begränsar sig till stunderna för pastoral verksamhet, till något åliggande vad det vara må, utan gäller hela vår dag, från morgon till kväll och från kväll till morgon, som han brukade säga, denne helige präst som sankt Josemaría Escrivá var.

Påven har sagt oss att för att verkligen vara effektiva i allt som vi gör under dagen, måste vi vara personer som söker den kristna fullkomligheten, den prästerliga heligheten. Och det är viktigt att vi blir medvetna om att på denna eftertraktade helighet, önskad... älskad!, beror verkningsfullheten av det arbete som varje präst utför i denna värld.

Det finns präster som är mycket heliga, och jag är säker på att alla präster har samma hunger efter helighet. Under detta år kommer vi att märka inte bara den tillgivenhet, och den bön som kommer till alla oss präster från hela världen, utan vi själva kommer att be med större övertygelse för alla våra prästbröders helighet.

Låt oss också be, vilket är logiskt, för Påvens helighet, för hans medarbetares helighet, för helighet hos alla dem som arbetar i den klerikala miljön.

Det är mycket viktigt att alla, både kvinnor och män i världen ber för sina präster, eftersom de är allas präster. Och att de samtidigt känner den heliga tyngden av sitt konungsliga prästadöme. att hålla Kristus sällskap, var och en på sin plats, för att lägga en önskan i själarna att finna Gud, och föra denna önskan till alla miljöer.

Jag menar att vi präster måste vara mycket tacksamma mot Gud, glada människor, därför att vi har axlat det förnämsta uppdrag som en människa kan ta emot på jorden. På nytt vänder jag mig till mina bröder prästerna med önskan att ni läser Påvens ord, alltid följer honom i era böner, särskilt under präståret utlyst av denna anledning, så att vi alla tillsammans inriktar oss på heligheten, och söker endast Guds ära och arbete till tjänst för alla själar, utan att någonsin söka oss själva.