Johannes Paulus II begav sig till Schweiz den 5 juni på sin tredje apostoliska resa dit. Den Helige Fadern landade kl. 11.30 på Payernes militärflygplats, 55 kilometer från Bern, där han togs emot av den helvetiska konfederationens president, Joseph Deiss. I högtidligheten deltog många civila och kyrkliga auktoriteter, bl.a. ärkebiskop Giacomo De Nicolò, som är apostolisk nuntie och biskop Amédée Grab, president för detta lands biskopskonferens.
Påven definierade i sitt tal Schweiz som ”en korsväg av språk och kulturer” och påpekade att schweizarna ”bevarar de gamla traditionerna och är öppna för det moderna livet.” Efter välkomstceremonin åkte påven i en särskild minibuss till Viktoria-residenset i Bern, där han åt lunch.
Kl. 18.00, innan Johannes Paulus II lämnade residenset för att bege sig till mötet med ungdomarna, hälsades han av Berns borgmästare och sex medlemmar av kommunstyrelsen. Ispalatiet rymmer 16 000 personer, men vid detta tillfälle kunde det bara hysa 14 000, eftersom man byggt upp en estrad där. För ungdomarna blev detta den kulminerande upplevelsen på en dag som börjat kl. 11.00 när ungdomar från hela Schweiz började komma till Bern.
Biskop Grab hälsade den Helige Fadern och hans tal följdes av en dans vars koreografi illustrerade Psalm 8 ur Psaltaren. Tre ungdomar gav vittnesbörd om sin tro på tyska, franska och italienska. Efter påvens tal till dem sjöng ungdomarna ”Levons-nous” (Stig upp), hymnen som hörde ihop med detta möte som var på nationell nivå, bad Fader Vår och mottog påvens välsignelse. Den helige Fadern förklarade att orden ”lève-toi” (stig upp), som vi finner i Lukasevangeliet, var de ord som Jesus uttalade i Nain, när han möte en ung man som var död och som var ende sonen till sin mor som medföljde hans liktåg. Påven sade att han var i Schweiz för att säga samma ord till ungdomarna, för att be dem att de skulle stiga upp och följa Kristus som hans lärjungar.
”Att lyssna på Guds röst”
”Även idag kan man vara med i det trista tåget i Nain, fortsatte han (...). Det gör ni nämligen om ni ger efter för förtvivlan, om ni låter er lockas av konsumentsamhällets hägringar och tappar bort den sanna glädjen för att låta er slukas av övergående nöjen, om likgiltighet och ytlighet omger er, om ni när ni ser det onda och lidandet tvivlar på Guds närvaro och Hans kärlek, om ni försöker släcka er inre törst efter sann och äkta kärlek genom att leva ut ert känsloliv tygellöst och vind för våg.” ”I dessa ögonblick är det när Kristus närmar sig var och en av er (...) och säger: ”Stig upp!”. Tag emot Hans inbjudan att resa er upp på nytt”.
”Kristendomen är inte bara en bok eller en ideologi och inte heller ett system av värderingar eller principer, även om dessa kan vara mycket höga. Kristendomen är en person, den har en närvaro, ett ansikte: Jesus, som ger mening åt människans liv och skänker det dess fulla värde”. ”Var inte rädda att möta Jesus, sade påven till de unga. Även jag har varit 20 år gammal, liksom ni. Jag tyckte om att idrotta, åka skidor, att vara aktiv. Jag studerade och arbetade. Jag hade önskningar och bekymmer. Under dessa år som ligger så långt tillbaka, under en tid då mitt hemland befann sig härjat av kriget och senare under en totalitär regim, sökte jag efter mitt livs mening. Och jag fann den när jag började följa vår Herre Jesus".
”Det andra rådet som jag vill ge er, är: Lyssna. Bli aldrig trötta på att träna er i den svåra konsten att lyssna. Lyssna på Herrens röst som talar till er genom det dagliga livets händelser, genom glädjeämnena och mödorna som ni upplever, genom människorna vid er sida, i allt detta finner ni samvetets röst som törstar efter sanning, lycka, godhet och skönhet. Om ni förstår att öppna era hjärtan och sinnen (...) då kommer ni att upptäcka ´er kallelse´, den plan som Gud för alltid i sin kärlek har gjort upp för just dig”.
”Jag säger er: Var inte rädda”, fortsatte han och riktade sig till var och en av ungdomarna. ”Ni kan aldrig överträffa Gud i fråga om frikostighet! Efter nästan sextio år av utövande av min prästerliga tjänst, är jag glad att i dag kunna avge vittnesbörd inför er alla: Det är underbart att kunna ge ut sig själv ända till slutet för Guds rikes skull!” Johannes Paulus II avslutade sitt tal genom att be de unga att med sin energi och sin entusiasm göra så att Evangeliet ”tränger in i vart och ett av samhällets skikt och gör så att en civilisation bygd på äkta rättvisa och på kärlek utan åtskillnad kan skapas”.