Den helige fadern sade att när han började sin tjänst som Petri efterträdare kände han sig helt överväldigad och tacksam mot Gud. ”Jag var själv den som var mest förvånad över att bli kallad att efterträda aposteln Petrus”, sade påven, ”och jag kände en inre bävan över uppgiftens storlek och ansvaret man ger mig. Men också rofylld glädje över Herrens och Jungfru Marias, vår heliga Moders, hjälp och över alla helgonen som beskyddar mig. Jag känner mig dessutom stöttad av att jag har hela gudsfolket i min andliga närhet och jag ber idag liksom jag gjorde förra söndagen att de fortsätter att beledsaga mig genom sina outtröttliga böner.”
”När jag nu återupptar onsdagsaudienserna, vill jag tala om varför jag valde namnet Benedikt som biskop av Rom och herde för hela den universella kyrkan. Jag valde namnet för att betona bandet till den vördnadsvärde påven Benedikt XV, som ledde kyrkan genom de turbulenta åren under första världskriget. Han var en uppriktig och modig fredsprofet som ihärdigt och modigt kämpade först för att undvika kriget, och sedan för att begränsa dess fruktansvärda konsekvenser. Övertygad om att verklig fred mer än något annat är en god gåva från Gud, en ömtålig och dyrbar gåva att be om, säkra och genom varje människas bidrag, bygga upp dag efter dag, vill jag gå i hans fotspår, till tjänst för försoning och samförstånd mellan folk."
"Namnet Benedikt för också tankarna till den store grundaren av västkyrkans klosterliv, den helige Benedikt av Nursia, som tillsammans med Cyrillus och Methodius är Europas skyddshelgon. Han grundade Benediktinorden vars utbredning ledde till att kristendomen fick en enorm tillväxt och inflytande på den europeiska kontinenten. Av det skälet är den helige Benedikt mycket vördad i tyskland, särskilt i Bayern, mitt eget hemland: han är i sig själv en grundläggande referenspunkt för Europas enhet, och ett kraftfullt vittnesbörd om den europeiska kulturens och civilisationens odiskutabelt kristna rötter.”
Påven vädjade om den helige Benedikts hjälp att ”hålla fast vid Kristus som den centrala gestalten i våra liv. Må han alltid komma först i våra tankar och våra gärningar!”.
Innan han avslutade audiensen förkunnade Benedikt XVI att han på samma sätt som Johannes Paulus II i början av sitt påveämbete fortsatte de reflektioner över de kristna dygderna som Johannes Paulus I hade påbörjat, ville han själv på nytt ”föreslå att de nästföljande onsdagssammankomsterna ägnades åt kommentarerna som min företrädare hade förberett om den andra delen av Psaltaren och Höga Visan som utgör vesperbönerna. Nästa onsdag kommer jag att återuppta hans utläggningen som avbröts i och med adiensen den 26 januari”.
Den helige Fadern läste på engelska, franska, spanska och tyska upp sammanfattningarna av katekesutläggningen som hade hållits på italienska. Sedan hälsade han kort på olika grupper på språken kroatiska, slovenska och polska och vände sig slutligen till de tusen medlemmarna av Spoleto-Norcia-församlingen som kommit till Rom i sällskap av sin ärkebiskop, monsignore Riccardo Fontana.