Påskdagen: Biskop Javier Echevarrías tal (på spanska).

När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Så börjar den helige Markus’ berättelse om det som hände för 2000 år sedan i gryningen den första kristna Påsken.

Jesus hade blivit begravd. I människornas ögon hade hans liv och hans budskap slutat med det mest kompletta misslyckande. Hans lärjungar, förvirrade och skrämda, hade skingrats. Samma kvinnor som skyndar till för att utföra en from handling, frågar sig och varandra: Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss? Emellertid, påpekar den helige Josemaría, fortsätter de framåt mot graven… Du och jag, hur tvekar vi inte? Äger vi denna heliga beslutsamhet eller måste vi erkänna att vi skäms när vi ser dessa kvinnors beslutsamhet, oräddhet och djärvhet? Att uppfylla Guds vilja, att vara Kristi lag trogna, att leva vår tro på ett konsekvent sätt, detta kan ibland tyckas som en svår sak. Det kommer hinder i vägen som tycks oss oöverstigliga. Men de är det inte. Gud segrar alltid.

Jesus av Nasarets historia slutar inte med hans skändliga död på korset. Sista ordet har den ärofulla Uppståndelsen. Och vi kristna har i dopet dött och återuppstått med Kristus, dött ifrån synden och lever för Gud. Vi säger med den Helige Fadern Johannes Paulus II: ”Oh, Kristus, skulle vi ej tacka dig för den obeskrivliga gåvan som du ger oss denna natt! Mysteriet med din död och din uppståndelse finns i dopvattnet som tar emot den gamla och köttsliga människan och som renar henne genom samma gudomliga ungdom” (Predikan, 15 april 2001).

Idag utropar kyrkan: ”Detta är Herrens dag, låt oss fröjdas och glädja oss i den!” Ett jubelskri som upprepas under 50 dagar, under hela påsktiden, som ett eko av den helige Paulus ord: Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där ovan, inte på det som finns på jorden, ty ni har ju dött och ert liv är dolt med Kristus hos Gud. (Kol,3:1-3)

Det är logiskt att tänka, och den kyrkliga traditionen anser att detta är fallet, att den uppståndne Jesus först och främst visar sig för sin Allraheligaste Moder. Det faktum att hon inte finns med bland de andra kvinnorna i de evangeliska berättelserna måste – så säger Johannes Paulus II – vara ett tecken på att hon redan hade mött Jesus. Och påven tillägger: ”Detta antagande bekräftas även av att de första vittnena till uppståndelsen, eftersom Jesus ville ha det så, var kvinnorna, som trofast stannade kvar vid foten av korset och alltså var mest ståndaktiga i sin tro.” Bara Maria hade helt och fullt bevarat sin tro under Jesu lidandes bittra timmar, därför är det naturligt att Herren visar sig för henne i första hand.

Vi måste alltid, men framförallt under påsktiden, hålla oss nära Jungfrun och lära av henne. Hur ångestfullt hade hon inte väntat på Uppståndelsen! Hon visste att Jesus hade kommit för att frälsa världen och att han därför måste lida och dö, men hon visste också att han inte kunde underställas döden eftersom han är Livet.

Ett bra sätt att uppleva påsktiden är att vi anstränger oss att göra Jesu liv känt för vår nästa, och därigenom uppfylla det nya kärleksbudet som Herren gav oss kvällen före sitt lidande: Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. Den uppståndne Kristus upprepar det för var och en av oss. Han säger till oss: Älska varandra uppriktigt, ansträng er att varje dag tjäna er nästa, var noga med de små detaljerna för att försöka göra livet behagligt för dem som ni har omkring er i familjen.

Men låt os återvända till Jesu möte med sin Allraheligaste Moder. Hur lycklig måste inte Jungfrun ha varit när hon betraktade denne Allraheligaste Mänsklighet – kött av hennes kött och liv av hennes liv – helt och fullt förhärligad! Må vi be henne att hon lär oss att uppoffra oss för vår nästa utan att denne märker det, utan att ens vänta oss tack: att vi må hungra efter att vara obemärkta, för att sålunda få del av Guds liv och kunna föra det vidare till de andra. Idag hälsar vi henne med Regina Caeli, vilken hälsning passar bra nu under påsktiden.

Gläd dig, du himmelska Drottning, halleluja.

Ty den som du värdigades hysa i ditt sköte, halleluja,

har uppstått enligt vad som förutsades, halleluja.

Be till Gud för oss, halleluja.

Fröjdas och gläd dig, Jungfru Maria, halleluja.

Ty Herren har sannerligen uppstått, halleluja.