Javier del Castillo är en elektronikingenjör. Allt under det att han förbereder sig för den stora dagen, funderar han över vad prästämbetet innebär. Han säger: ”Det svåraste är att inse att det är Gud som handlar genom prästen. Prästen är ett verktyg i Guds händer. Som Johannes Paulus II sade, det är nödvändigt att söka Guds ansikte och det är just Kristus som människorna söker genom prästen, vilket betyder att denne måste ha en mycket nära relation både till dessa och till Gud.”
Pablo Andrés Quintero utförde en del av sina studier i datakunskap i Medellín och resten i Bogotá. Alltsedan barndomen ville han bli en stor friidrottare och hans dröm var att vinna i de olympiska spelen, men han fick nöja sig med att vinna en internationell ungdomstävling i triathlon och olika nationella tävlingar. ”Träningen var mycket hård”, påminner han sig, ”eftersom det ingår tre idrottsgrenar i triathlon, simning, cykling och lopp. Jag beslöt mig för att lämna denna idrottsgren för jag förstod att det inte gick ihop med mina universitetsstudier. Det innebar att för mycket tid gick åt till träningen”.
Pablo är övertygad om att den helige Ande ”kommer att vara speciellt närvarande” på dagen för prästvigningen och ”även ge av sin nåd till våra familjer, så att de kommer ännu närmare Gud”. Nyheten om hans prästvigning ”imponerade mycket på några av mina universitetskamrater med vilka jag hade tillbringat många timmar av träning. De skrev genast till mig för att önska mig lycka till och försäkra mig om att de skulle be för mig”.
Bland familjemedlemmar och vänner som kommer till Rom för att vara med vid prästvigningen finns en arbetskamrat till Javier del Castillo, en jude som flydde från sitt hemland Ryssland på sjuttiotalet. ”Eftersom han var maskiningenjör”, förklarar Javier, ”arbetade han tillsammans med mig för att formge handdatorer, sådana som användes i en del transportfirmor, på stormarknader, osv. Jag blev enormt glad när jag fick höra att han tänkte komma till Rom för att vara med mig på en så stor dag”.
Av de 42 nya prästerna är 28 från Europa, 11 från den amerikanska kontinenten, två från Asien och en från Afrika. Med sina 27 år är katalanen Pau Agulles, guatemalteken Antonio Porras och colombianen Pablo Quintero de yngsta, medan spanjoren Fernando Aramburu, som är 48 år gammal, är den äldsta i gruppen. De övriga är Enrique Arce, Juan Marcos Arroyo, Enriq Bonet, José Gabriel Buzzo, Enrique Cadelo, Juan Casas, Enrique del Castillo, Jesús Conceglieri, Massimo Del Pozzo, Eduardo Diez-Caballero, José Juan Eres, Emmanuel Tiambeng Esguerra, Alejandro Espinós, José A. Fernández, Sergio Fumagalli, José María Guirao, Joan Miquel Guixà, Juan Carlos Ibarra, Ignacio Izco, Pierre Raimond Jourdan, Jorge Llop, Javier Marín, José Francisco Nolla, Anthony Babafemi Ogunsanya, Juan Carlos Ossandon, José Manuel Padilla, Cristóbal Peña, Antonio Porras, Felipe Quintana, Marcelo Rojo, Giorgio Romani, Javier Sánchez, Teodorico Andan Santiago, Joaquín Sedano, Stéphane Seminckx, Javier Vega, Diego Zalbidea och Nicolás Zelaya.