Nya präster under det eukaristiska året

Under en ceremoni som ägde rum i St’Eugenio-basilikan i Rom blev 42 Opus Dei-medlemmar prästvigda av biskop Javier Echevarría. De nya prästerna kommer från Argentina, Belgien, Chile, Spanien, Förenta staterna, Filippinerna, Frankrike, Guatemala, Italien, Mexiko, Nigeria och Uruguay.

© GENNARI/SICILIANI.

Biskop Echevarría: ”Må ni bli präster som är förälskade i Kristus”

“Liksom vår käre påve Johannes Paulus II så många gånger påminde oss om föddes Eukaristin och prästadömet på skärtorsdagens eftermiddag i Nattvardssalen i Jerusalem”, började Opus Deis prelat sin predikan. Han observerade sedan att Benedikt XVI har velat understryka den ”lyckliga tillfälligheten som försynen bestämt” att hans tjänst som påve tagit sin början just under det eukaristiska året.

“Kära blivande präster, sade prelaten, håll alltid i minnet att gåvan och uppgiften att konsekrera Eukaristin som Herren idag ger er, innebär ett mycket stort ansvar. Ibland kommer ni att tycka att ni bara är eländiga människobarn, och ni har rätt, vi är det alla. Men var inte rädda. Gud som har kallat er ger er också hjälp till att bli heliga präster, dvs. präster som är förälskade i Gud, präster som är hängivna sitt kall att frälsa själar, alltid tillgängliga för det som apostolatet kräver.”

© GENNARI/SICILIANI.

Opus Deis prelat uppmuntrade de nya prästerna att följa den helige Josemarías exempel, som brukade kalla sig själv “en präst som tillhör Jesus Kristus” och även “en syndare som är vanvettigt förälskad i Jesus Kristus”. ”Dessa två ting går utmärkt bra ihop, underströk han, ty, liksom vår käre grundare lärde oss, är prästens ojämförliga värdighet en gåva som är förenlig med hans egen ringhet.”

Därefter förklarade biskop Echevarría att ”prästen är för Eukaristin och Eukaristin kan bara helgas genom Kyrkan och i Kyrkans tjänst”. Därför kan prästen inte utföra en sann kyrklig tjänstgöring “utan att vara i samklang med påven och med sin egen biskop”.

I det sammanhanget påminde biskopen sig den stora gemenskapsyttring som under de senaste veckorna kommit till synes mellan människor i Rom och i hela världen. ”Kyrkan omslöt Johannes Paulus II med alla sina lemmar, i ett avskedstagande fyllt av känsla och lät sedan denna känsla komma hans efterträdare, Benedikt XVI, till del. Under dessa dagar har Kyrkan visat sig mer levande än någonsin, sporrad av den helige Ande.“ Han tillade sedan: “Det är allas vår uppgift och framför allt prästernas att göra så att detta dyrbara arv i framtiden inte bara sprids utan blir än starkare. Om katolikerna tillgivet och målmedvetet samlar sig runt Kristi ställföreträdare på jorden kommer denna samling att vara till stort gagn inte bara för Kyrkan utan för hela världen.”

Slutligen nämnde prelaten prästerskapets marianska dimension som bygger på det verkliga i att ”Kristus Frälsaren som vi präster representerar, inte är en abstrakt företeelse, utan en människa av kött och blod, han är Guds evige son som föddes i tiden av en viss kvinna, jungfru Maria, vars blod rinner i hans ådror”.

Därför ”bör vi ta henne med oss, liksom lärjungen Johannes gjorde, som fick sig henne anförtrodd av Jesus på Korset som sin mor”. Johannes Paulus II uttryckte det så här: ”Maria är närvarande i Kyrkan och som moder till Kyrkan är hon närvarande i allt vårt eukaristiska firande.” Liksom “Kyrkan och Eukaristin är en odelbar enhet, kan detsamma sägas om Maria och Eukaristin”. Enligt prelaten innebär ”prästens särskilda relation till Eukaristin även prästens särskilda relation till jungfru Maria”.

Omkring tretusen personer, släkt och vänner, beledsagade de nya prästerna under ceremonin och tog avsked av dem under utgångsprocessionen i det att man gav dem en stor applåd. Bland deltagarna i ceremonin fanns också en grupp popmusiker som kallar sig ”Second”, för gitarristen i bandet är bror till den nyligen prästvigde José María Guirao, även han gitarrist.

Prelaten lyckönskade de nyligen vigda prästernas familjer och bad dem att be mycket intensivt för dem: “De behöver mer än någonsin era böner. Och på samma gång tackar vi Gud som ger oss så många Guds tjänare och ber Honom att prästkallelserna blir än mer flertaliga i hela världen”.

”Don” Jorge och “ father” Anthony, två av de nya prästerna

En av de nya prästerna är Jorge Llop, en baskisk ingenjör om 46 år, förtjust i rysk litteratur och idrottsman sedan ungdomen. Don Jorge lät prästviga sig efter att ha genomlidit en allvarlig sjukdom som uppstod på sommaren år 1999 och som gjorde att han fick tillbringa några månader på sjukhuset. ”Det är ett oförglömligt minne för mig hur Opus Deis Prelat, biskop Javier Echevarría, skrev ett dussintal brev till mig under min konvalescens på kliniken. Han höll sig hela tiden informerad om hur min sjukdom framskred”.

I det att han funderar över denna period i sitt liv säger han: ”alla händelser, även de mest smärtsamma, bör ses i sammanhang med den plan Gud har för var och en av oss. Då blir det lättare att förstå att allting har en mening, och att denna mening inte är någon annan än den som Jesus gav sitt lidande och död på Korset. Mysteriet med det lidande människan går igenom måste ses i ljuset av Korsets mysterium”.

En annan av de nya prästerna heter Anthony Babafemi Ogunsanya. Han föddes i Lagos i Nigeria för 32 år sedan och är son till en anglikansk far och en katolsk mor. “Den helige Josemaría Escrivá, som har spelat en avgörande roll i mitt liv, sade att vi till 90% är våra föräldrar skyldiga för vår kallelse. Vi bör vara dem mycket tacksamma”, förklarar den som numera är ’father’ Anthony.

Bland de nya prästerna finner vi också webbredaktören för www.opusdei.org

Bland de nya prästerna finner vi också mexikanaren Juan Carlos Ibarra, som tog en journalistexamen år 1998 och som ända till för några månader sedan varvade sina teologiska studier i Rom med att arbeta som redaktör för denna webbsida. Eftersom han är väl förtrogen med detta medium vänder sig Juan Carlos direkt till läsarna av www.opusdei.org med uppmaningen: ”Vi de nya prästerna räknar med att ni ber för oss och på så sätt ger oss ert stöd.”

När vi frågar honom om hans arbete som webbredaktör säger han: ”Det var en mycket berikande erfarenhet. Internets mångsidighet gjorde att vi fick ta till all vår kreativitet för att få fram budskapet som Opus Dei vill förmedla och många andra upplysningar om Kyrkan. Detta försökte vi göra på många olika sätt och vi lärde oss genom både framgångar och misslyckanden. De insändare vi fick från läsarna av vår webbsida var till stor uppmuntran. År 2003 fick vi 15 000 mejl från mer än 70 länder med allt slags innehåll, från frågor om den katolska Kyrkan och Verket till vittnesbörd, frågor från människor som ville bli medlemmar i Opus Dei, berättelser om fall där man blivit bönhörd genom att be till den helige Josemaría, önskningar om förböner. Jag kommer ihåg en mejl från en ung man i Peking som tillhörde ’the Underground Catholic Church’ i Kina och som bad att vi skulle be Gud om att han skulle ge honom styrka att kunna fortsätta att vara trogen sin katolska tro och påven”.

Från Johannes Paulus II till Benedikt XVI

Den 5 april kunde Anthony Babafemi som diakon delta i ceremonin under vilken likkistan med Johannes Paulus’ mänskliga kvarlevor fördes från Klementinsalen till Petruskyrkan och ”genom att jag befann mig så nära påven kunde jag be på ett alldeles speciellt sätt mitt i människomassan som uppfyllde Petersplatsen”, säger han. ”Det kommer att vara ett av de minnen som mest gjort intryck på mig under min tid i Rom.”

“Johannes Paulus II:s sista dagar gav mig en viktig lektion i vad det innebär att vara präst”, tillägger Juan Carlos. ”Jag känner också att jag vill be alldeles särskilt för Benedikt XVI. Jag kommer ihåg den dag då ’den vita röken’ kom ur Sixtinska kapellet. Jag var tillsammans med en vän som jag inte sett på flera år. Han sade till mig att han under de senaste veckorna ofta varit på Petersplatsen och att han när han såg så många människor i bön hade förstått att ’Kyrkan var levande’ och att hans svaga tro hade förvandlats till hopp. Under Benedikt XVI:s ingångspredikan som påve etsade sig dessa ord fast i mig: ’Kyrkans vitalitet’. Därför känner jag att det är mitt ansvar att hjälpa vår nye påve att föra fram denna vitalitet till alla som jag möter på min väg”.

Av de 42 nya prästerna är 28 européer, 11 kommer från Amerika, 2 från Asien och 1 från Afrika. Med sina 27 år är katalanen Pau Agulles, guatemalteken Antonio Porras och Colombianen Pablo Quintero de yngsta, medan spanjoren Fernando Aramburu, 48 år gammal, är den äldste. De övriga prästerna är: Enrique Arce, Juan Marcos Arroyo, Enric Bonet, José Gabriel Buzzo, Enrique Cadelo, Juan Casas, Enrique del Castillo, Javier del Castillo, Jesús Conceglieri, Massimo Del Pozzo, Eduardo Díez-Caballero, José Juan Eres, Emmanuel Tiambeng Esguerra, Alejandro Espinós, José A. Fernández, Sergio Fumagalli, José María Guirao, Joan Miquel Guixà, Ignacio Izco, Pierre Raimond Jourdan, Javier Marín, José Francisco Nolla, Juan Carlos Ossandon, José Manuel Padilla, Cristóbal Peña, Antonio Porras, Felipe Quintana, Marcelo Rojo, Giorgio Romani, Javier Sánchez, Teodorico Andan Santiago, Joaquín Sedano, Stéphane Seminckx, Javier Vega, Diego Zalbidea och Nicolás Zelaya.