”Barrio de la Luz” är ett av de mest tätbefolkade områdena på ön Cebu (Filippinerna) Invånarna är framför allt flyktingsfamiljer utan papper. De bor med i genomsnitt fem personer i ungefär 15 kvm stora hyddor. De flesta föräldrar är arbetslösa, förutom några fäder, som går till en deltidssysselsättning eller får tillfälliga jobb på byggen.
I denna sociala brännpunkt togs för två år sedan ett initiativ till ett stödprogram för 60 mödrar. Det drivs av Banilad, ett centrum för ”den filippinska kvinnans yrkesmässiga utveckling.” Beth López, som tidigare arbetade med bokföring på den filippinska centralbanken, och som nu undervisar på Banilad i matematik, bokföring och företagsledning, förklarade sig beredd att arbeta fram underlagen för detta socialprojekt för behövande mödrar i Barrio de la Luz, vilka befinner sig i ett svårt finansiellt läge.
En social utmaning
Fru López berättar, hur det kom sig, att hon antog denna utmaning: ”Å ena sidan upplevde jag människornas nöd, å andra sidan kände jag en stor rädsla. Skulle jag klara det? Då kom jag att tänka på den helige Josemaría Escrivá och hans ord, som ju hänsyftar på insatsen för fattiga och behövande:
”En Guds son kan inte hysa fördomar som grundar sig på klasstillhörighet, för han bryr sig om alla människors problem ... Och försöker att lösa dem med vår Återlösares rättvisa och kärlek.
Det påpekade redan aposteln Paulus när han skrev att Herren inte gör skillnad på människor, vilket jag inte har tvekat att översätta så här: det finns bara en ras, Guds barns ras!” (Plogfåran 303)
För projektets finansiella stöd kunde ett världsledande logistikföretag vinnas. Detta ställde dessutom material för matlagnings- och handarbetskurser till förfogande och stod till att börja med för lönerna till de professionella team, som leder projektet. Med denna tillskottsfinansiering garanterades en säker start för projektet.
Efter det att fortbildningsaktiviteter ägt rum under ett års tid kom officiellt ”Cebu Megamoms Multipurpose Cooperative” till stånd i juli 2006. Inom ramen för sina möjligheter vill de kämpa mot fattigdomen i regionen och visa på allmänna mänskliga och kristna värden.
Merlina Solis är en av dessa ”Megamoms”, mamma till fem barn, som regelbundet deltar i trosundervisningen, och som lär sig mycket av den, vilket hon uttrycker så här: ” Jag har insett, att jag begått många fel i mitt liv. Det jag lär mig här hos ”Megamoms”, ger mig chansen att hjälpa mina barn så att de kan klara sig mycket bättre än jag.”
Nya kurser och en förskola
Som nästa projekt ska snart en ytterligare fortbildningskurs starta. Den ska emellertid inte bara begränsa sig till mödrar från Bario de la Luz, utan även rikta sig till fattiga familjer från Carbon och den bergig Bangaray (samhälle) i Balamban. Fru López hoppas än en gång på bistånd av logistikföretaget. På så sätt skulle en förskola kunna inrättas, i vilken man kan ta hand om barnen medan undervisningen pågår. Deltagarna från den första fortbildningskursen kommer att dela med sig av sina erfarenheter till dem i den andra kursen.”På så sätt kan de samtidigt tjäna pengar som lärare”, uttrycker en glad fru López.
I jämförelse med de första initialsvårigheterna har ett och annat tydligt förändrats. Att mödrarna inte svär så grovt som tidigare, har lett till att barnen undviker de gängse uttrycken, menar fru López. De ägnar sig nu åt sina hemläxor, hjälper till i hushållet, ber Rosenkransen med sina mödrar och går tillsammans med hela familjen till kyrkan på söndagarna. De äter nu sundare, eftersom mammorna nu kan laga näringsriktig mat.
Några av mammorna arbetar i projektets matservering och tillagar sådant man behöver för det dagliga behovet och som sedan säljs. En del par, som deltagit i keteketundervisningen om sakramenten, har till slut gift sig kyrkligt och låtit döpa sina barn.
Vad betyder allt detta för Beth López? Hon säger, att hon nu insett, att det är möjligt att söka heligheten i vardagen och i umgänget med medmänniskorna. ”När jag är tillsammans med dem, känner jag, att den helige Josemaría verkligen är med. Jag gör allt tillsammans med honom. Och då och då viskar han till mig: ” Bara mod!”