Ditt liv får inte vara förgäves. Var till nytta. Lämna ett spår efter dig. Margaret Ogola har lyckats göra det som den helige Josemaría råder i punkt nr 1 i Vägen.
Läkare och mor till sex barn, av vilka två var adopterade, har hon ägnat sitt liv åt sitt lands utveckling, särskilt åt området för hälsa och för familjen.
Sedan 1994 styrde hon ett kenyanskt barnhem för barn som var sjuka i aids. År 2002, vid tidpunkten för helgonförklaringen av den helige Josemaría, hjälpte hon till att bilda Harambee, ett gemensamt projekt som stödjer verksamheter i olika länder i Afrika.
År 2004 grundade hon kliniken SOS HIV/AIDS för att ta hand om kvinnor och barn från de mest utblottade slumkvarteren i Nairobi.
Hon sov mycket dåligt och använde därför natten till att skriva. Hon har publicerat fyra böcker av olika slag, där Afrika alltid är huvudpersonen.
Hon blev en av dem som försvarade kvinnans rättigheter vid Förenta Nationernas Världskonferens, som ägde rum i Peking år 1995.
Kvinnan är familjens hjärta och familjen är hörnstenen i samhället. Kvinnan är ett koncentrat av skaparkraft, av utveckling och av fred.
Som läkare har hon i internationella sammanhang försvarat kvinnans liv och värdighet och krävt att de skall ha rätt till naturlig familjeplanering, en billig och säker metod för att förlänga avståndet mellan graviditeter.
Margaret Ogola kände väl till effekterna av de sociala aktioner som bygger på lögner: fattigdom, HIV, föräldralösa barn, sexuell handel, kvinnomisshandel. Förebyggande aktioner borde sätta kvinnan i centrum. Inte enbart för att förmå dem att säga ”nej” utan för att erbjuda dem alternativ.
I ett land där 57 % av befolkningen inte har mer än en dollar om dagen att leva av, förlorade Margaret Ogola inte hoppet, utan ägnade sig helhjärtat åt vården av människor som led av sjukdomar som leder till döden. Om vi var angelägna skulle vår mänskliga begåvning kunna klara av varje slags virus. Vi skulle uppnå det såsom vi har gjort med smittkoppor eller polio.
Hon talade också om kraften som tillät henne att kämpa: Jag är ständigt i kontakt med döden, detta har djupt förändrat mitt liv. Att vara kristen, vara medlem i Opus Dei, har hjälpt mig att stå ut med denna ständiga kontakt. Jag kan också värdera livet mer, eftersom man i kontakt med döden också rör vid livet och all dess skönhet.