Wien 27.05.2008. Med embryonala stamceller skulle man i framtiden kunna bota obotliga sjukdomar, låter hälsobudskapet. För den skull måste embryon ”friställas” för forskningsändamål. Är dessa krav hållbara med hänsyn till de hittills tillnyktrade resultaten i stamcellsforskningen? Thomas Friedl, gruppledare hos CDU-förbundsdagsledamoten Hubert Hüppe, svarar nej på den frågan.
Embryonala stamceller reagerar som tumörceller. Det finns fram tills idag ingen enda behandling med dem. Adulta stamceller däremot är tillförlitliga; de sätts redan framgångsrikt in i terapin och är prövade i mer än 2000 kliniska studier gällande nya insatsområden, betonade Friedl vid ett föredrag på måndagskvällen på Wiens kulturcentrum i Währing. Friedl har som en högra hand till Hubert Hüppe, styrelseledamot i CDU/CSU:s förbundsdagsgrupp, medverkat på ett avgörande sätt i lagförslaget gällande förbud mot import av mänskliga embryonala stamceller i den nyligen förda tyska stamcellsdebatten i april 2008. 228 förbundsdagsledamöter var emot en liberalisering av den i Tyskland gällande ”begränsningsbestämmelsen”, 346 röstade ja.
(Ledamöterna i Förbundsdagen har förenklat den etiskt omstridda forskningen med embryonala stamceller. Forskare får importera cellinjer, som uppstått sen 1.januari 2002. Denna begränsningsbestämmelse har nu förskjutits fram till den 1.maj 2007. Övers.anm)
Sedan det första utvinnandet av mänskliga embryonala stamceller 1998 har stora förhoppningar och löften knutits, berättade Friedl. Genom deras förmåga att utveckla sig i alla möjliga av kroppens celler, har de lovordats som botemedel för exempelvis alzheimer– och parkinsonpatienter. De facto finns det tills idag, inte ens i djurförsök, någon enda framgångsrik terapi med embryonala stamceller. Snarare utvecklades tumörer ur dem – även om de redan tidigare hade blivit avgränsade i kroppscellerna.
Tyngst i frågan om avslaget för den embryonala stamcellsforskningen väger emellertid den etiska aspekten. För detta slags forskning måste embryon dödas, betonade Friedl. Han vände sig skarpt mot kravet, att embryon, som inom ramen för en konstgjord befruktning ”blivit över”, skulle kunna användas för forskningen. ”Där det handlar om människor, om mänsklig värdighet, kan man inte tala om ‘övertaliga’ människor”, kritiserade bioteknikexperten.
I kontrast mot de förfärande resultaten av den embryonala stamcellsforskningen gick föredragshållaren utförligt in på möjligheterna med de adulta stamcellerna. Dessa är inte bara etiskt oantastliga, de har faktiskt använts framgångsrikt sen 40 år tillbaka - Friedl nämnde benmärgstransplantationer som det mest kända exemplet. Skälet till den medicinska framgången: den naturliga rollen för adulta stamceller är just att genomföra de där ”reparationerna” i den mänskliga kroppen. Dessutom är de etiskt omstridda mänskliga embryonala cellerna inte längre utan alternativ idag. Så kunde mänskligt pluripotenta stamceller hittas t ex i blod från navelsträngen eller i fostervattnet liksom även framställas genom genetisk programmering av mänskliga hudceller. ”Här finns det tillräckligt etiskt rena vägar.”
Friedl rekommenderar Österrike att inte låsa fast sig i debatten om att man måste tillåta allt, bara för att det görs i andra länder. Det är politikens uppgift "utomstatliga frågor" som att erkänna människovärdet och att skydda det – och det gäller också för det mänskliga livet i dess tidigaste skede.