Kristi Kors

På Palmsöndagen börjar stilla veckan. Vi lägger fram några texter av den salige Josemaría som talar om Korset.

Uppoffringar, uppoffringar! Det är sant att man för att följa Jesus Kristus – det har han själv sagt – måste bära Korset. Men jag tycker inte om att höra människor som älskar Herren tala så mycket om kors och försakelser. När det finns Kärlek, är det en glädje att uppoffra sig – även om det känns svårt – och korset är det heliga Korset.

En människa som kan älska och ge sig själv uppfylls av glädje och frid. Varför skall man då ständigt betona "uppoffringarna", som om man sökte tröst, när Kristi Kors – som är ditt liv – gör dig lycklig?

Plogfåran, 249

Att underkasta sig Guds vilja utan förbehåll medför nödvändigtvis glädje och frid: Korsets lycka. Då konstaterar man att Kristi ok är skonsamt och hans börda lätt.

Vägen, 758

Korset på ditt bröst? ... Bra. Men ... också med Korset på dina axlar, med Korset i ditt kött och med Korset i dina tankar. – På det sättet kommer du att leva för Kristus, med Kristus och i Kristus. Det är bara så, som du kommer att bli en apostel.

Vägen, 929

Vi får inte glömma det: I alla mänskliga aktiviteter måste det finnas män och kvinnor med Kristi Kors i sina liv och i sina verk. Med Korset rest, synligt, gottgörande; en symbol för frid, för glädje; en symbol för Återlösningen, för människosläktets enhet, för den kärlek som Gud Fader, Gud Son, Gud helige Ande, den heliga Treenigheten har hyst och hyser för mänskligheten.

Plogfåran, 985

När man går längs samma vägar som Kristus; när själen inte resignerar, utan anpassar sig till Korset – antar Korsets form –; när man älskar Guds vilja; när man älskar Korset … då, men bara då, är det Han som bär det.

Smedjan, 770

Dessa är entydiga tecken på att man bär ett kors som verkligen är Kristi Kors: man känner sinnesro, en djup känsla av frid, en kärlek som är beredd på alla uppoffringar, en stor effektivitet som strömmar ur det öppnade såret i Jesu sida och alltid – på ett uppenbart sätt – glädje: en glädje som följer av att man vet att den som verkligen ger sig hän står vid Korset, och således vid vår Herres sida.

Smedjan, 772

Med vilken kärlek omfamnar inte Jesus den bjälke som skall döda honom!

Så snart du upphör att vara rädd för korset, för det som folk kallar kors, när du brukar din vilja till att acceptera Guds vilja – är det inte sant att du då blir lycklig och att all oro, allt fysiskt och själsligt lidande går över?

Jesu kors är verkligen ljuvt och älskvärt. Där räknas inte sorgerna, endast glädjen att veta att man är medåterlösare tillsammans med honom.

Korsvägen, Station II