Den tyske filosofen Dietrich von Hildebrand (1889 - 1977) promoverades hos Edmund Husserl, konverterade1914 till katolsk tro och undervisade till 1933 som professor vid universitet i München. Hildebrand utvecklade en värdefilosofi, med vilken han gjorde etiska värden till objekt för förståelse och beskrev den intuitiva värdeförståelsen samt vägar för åtkomlighet till omedelbar förståelse av dess väsen.

Hildebrands övertygelse om personens absoluta värde gentemot varje kollektiv visade sig i hans tidiga och klara syn på den sanna karaktären hos den hotande nationalsocialismen: ”Nazisternas förbrytelser förolämpar Gud helt oberoende av om offret är jude, kommunist, Socialist eller biskop.” Dietrich von Hildebrands kritik förblev i Hitlertyskland inte utan följder. 1938 måste han fly inför nationalsocialisternas förföljelser och fann slutligen sitt hem i New York.

Minnet av filosofen, vars tankar och idéer möjligen hade något inflytande på andra Vatikankonciliet och säkert på Johannes Paulus II:s ”Kroppens teologi” har hittills enbart främjats i Förenta Staterna. För att sprida kunskap om Hildebrand och göra hans idéer tillgängliga för den samtida filosofiska diskursen organiserade den amerikanska stiftelsen ”Hildebrand-Legacy-Project” mellan 27 och 29 maj 2010 en internationell konferens i samarbete med det påvliga universitetet Santa Croce i Rom med temat ”The Christian Personalism of Dietrich von Hildebrand: Exploring His Philosophy of Love” – Dietrich von Hildebrands kristna personalism: en undersökning av hans kärlekens filosofi. – Målet för kongressen var en kritisk reception av Hildebrands filosofi. Kända europeiska och amerikanska filosofer undersökte i den fullsatta Aula Magna på universitet Santa Croce Hildebrands personalistiska uppfattning om ”kärlekens väsen” ur olika perspektiv.