”Kära ungdomar som deltar i UNIV-kongressen: Var hoppets surdeg”

Vatikanstaten den 5 april, kl. 11.15 på förmiddagen. Tal hållet av Johannes Paulus II för universitetsstuderande från mer än 30 länder som kommit till Rom med anledning av UNIV-mötet. Vi publicerar också talet som kongressens ordförande, Justin Gillespie, höll efter påvens tal.

Kära ungdomar! 1. Jag är glad att kunna ta emot er även detta år, och hälsar var och en av er hjärtligt välkommen. Ni kommer från olika länder och många olika universitet och ni har kommit till Rom för att uppleva Stilla Veckan här tillsammans och delta i det internationella ungdomsmötet UNIV. Detta kommer att ge er möjlighet att utbyta erfarenheter som ni fått genom att delta i de aktiviteter syftande till utbildning i den kristna läran som prelaturen av Opus Dei tillhandahåller i era olika städer och länder.

Jag hälsar er kärleksfullt och hälsar också de vuxna som följt med er och de präster som ger er andlig vägledning. Igår, på palmsöndagen, hörde vi dessa ord på Petersplatsen: ”Vi vill se Jesus”. Det är de ord som är temat för det budskap som jag har velat förmedla till ungdomar från hela världen med anledning av Världsungdomsdagen.

Mina kära, må aldrig i djupet av era hjärtan önskan att se Jesus Kristus släckas. Må ni stå emot de världsliga nöjenas frestelser och det som egoism och bekvämlighet vill diktera för er.

2. I er internationella kongress har ni ett trema som äger stor aktualitet: ”Att sprida kulturen: mediernas språk.” Det är nödvändigt att kunna använda sig av ett lämpligt språkbruk för att överföra positiva budskap och för att på ett tilltalande sätt tillkännage ädla ideal och initiativ. Det är också absolut viktigt att se begränsningarna och fällorna hos språken som medierna använder sig av. Ibland ger medierna oss en ytlig eller otillräcklig bild av livet, människan, familjen och de moraliska värdena.

3. För att klara av detta viktiga uppdrag måste ni följa Jesus på nära håll, med hjälpa av bön och kontemplation. Dessutom, för att vara hans vän i världen vi lever i krävs det att ha modet att gå motströms. Var inte rädda för att i universitetet, skolan eller på andra platser där ni befinner er, vara non-konformistiska när det så behövs! Jag ber er särskilt att sprida den kristna synen på kyskhetens dygd och visa för era kamrater att denna ”föds av kärleken” och att ”för den rena kärleken, ungdomens styrka och glädje inte utgör något hinder” (Den helige Josemaría Escrivá de Balaguer, Det är Kristus som går förbi, 40, 6).

4. Kära ungdomar som deltar i UNIV: Var hoppets surdeg i denna värld som söker Jesus ibland utan att veta om det, I ett av våra första möten gav jag era vänner denna utmaning: ”Om människan… går jämsides med Gud, kan hon förändra världen” (Jfr Tal till UNIV publicerat i L´Osservatore Romano (13-IV-1982) 1,3). Jag säger samma sak till er idag: För att förbättra världen, ansträng er framför allt att förändra er själva genom botens sakrament och det innerliga identifierandet med Kristus i Eukaristin.”

Jag anförtror er till Jungfru Maria, som aldrig upphör att betrakta sin sons Jesu ansikte, var och en av er och era familjer. Jag ber att den helige Josemaría liksom alla era länders olika helgon må beskydda er och jag välsignar er av allt mitt hjärta.

***

Tal hållet av ordföranden för kongressen UNIV 2004.

Justin Gillespie.

Helige Fader, i alla de närvarandes namn, vill jag tacka er för att ni velat ta emot oss här idag. Jag kommer från USA och liksom miljontals katoliker i mitt land har jag känt ett särskilt behov att delta i Er, helige Fader, ständiga bön om Fred. Jag tackar Er för att Ni ständigt påminner oss om att vi söker en särskild slags fred. En fred som inte är resultatet av upplysta mäns lagar, eller av marscherande folkmassors slogan. Den enda fred som på ett äkta sätt kan besegra de vedervärdiga dåd som verkar att i allt snabbare takt spridas världen över, är den fred som Kristus lovade oss: ”Fred vare med er, jag ger er min fred, inte denna världens fred, utan min fred giver jag er.” Helige Fader, under denna vecka vill vi ägna oss i än högre grad åt tillbedjan av Kristus, så att Han genom våra dagliga liv personligen kan skänka denna fred till tusentals män och kvinnor över hela världen. (Hittills var talet på engelska.)

För årets UNIV-kongress har vi som ämne valt ”Att sprida kulturen, mediernas språk”. Som Ers helighet ständigt påminner oss om, anser vi kulturen vara ett öppet sökande efter sanningen. Detta sökande upprepas i varje ny generation och var och en av oss önskar ge sitt eget bidrag till denna uppgift utifrån det ämnesområde som var och en studerar vid universitetet. Med den helige Josemarías ord, tror också vi att ”den kristne måste hungra efter kunskap”, ty ”allt kan och bör föra till Gud. Ty det finns ingen mänsklig uppgift som inte kan vara medel för att helga sig. Ljuset som Jesu Kristi efterföljare bär på bör inte döljas längst ner i dalen, utan ställas högst upp på bergets topp”. Vi vill att Jesus Kristus lyser över alla de mänskliga aktiviteterna för vi tror att den kultur som är verkligt mänsklig bör ha sina rötter i Honom. (Det här stycket var på spanska.)

Vi studerar en central aspekt av kulturen: kommunikationen och särskilt det språk som medierna använder sig av. Ers helighet har inbjudit oss till nästa Världsungdomsdag som ska hållas i Köln och har anförtrott oss Kristi kors i det att Ni sade: ”Bär det ut i världen som tecken på Herren Jesu kärlek till mänskligheten och förkunna för alla att det inte finns någon frälsning eller återlösning utom i Kristus som dog för oss och återuppstod.” Vi tar emot er utmaning, helige Fader: Detta är det viktigaste och mest radikala budskap som vi vill ge vidare till våra vänner och kollegor. Vi vet att det blir svårt att utföra denna uppgift. Men vi vet också att vi kan räkna med Ers helighets böner för var och en av oss. Tack, helige Fader, för den trofasthet med vilken Ni uppmanar oss att aldrig ge efter för ytlighet, konsumism, konformism. Och tack för de utmaningar ni fortsätter att ge oss. Jag vill också särskilt tacka Er för att Ni tagit emot oss i 25 år i rad … För 25 år sedan var många av oss ännu inte födda. Det är med stor respekt och sonlig tillgivenhet som vi tackar Er och tar emot er faderliga välsignelse. (Sista stycket var på italienska.)