Vid generalaudiensen den 14 januari som hölls i Paulus VI-salen tog påven igen upp sin undervisning om vesperns liturgi. Ämnet denna gång var lovsången i det första Petrusbrevet som handlar om Kristi återlösande lidande vilket redan hade förutsagts då han döptes av Johannes i Jordanfloden.

Den Helige Fadern sade: ”Alltifrån början av sin offentliga verksamhet avslöjar Jesus sig som ”den älskade sonen” i vilken Fadern har funnit behag och den sanne ´Jahves tjänare´ som befriar människan från synden genom sitt lidande och död på korset.”

Johannes Paulus II framhöll också: ”att Kristus uppträder som den modell vi bör betrakta och efterlikna, det ´program´ vi har att genomföra, exemplet vi måste följa utan att tveka, i det att vi tar efter hans beslut. Hymnen som förmedlas till oss av aposteln Petrus sammanfattar på ett beundransvärt sätt Kristi passionsberättelse och följer orden och bilderna som Jesaja utsade om Herrens lidande tjänare, vilka ord brukade mediteras i messianskt ljus i den gammaltestamentliga traditionen.”

"Herrens tålmodiga tystnad”, fortsatte påven, ”är inte bara något som visar på tapperhet och generositet. Det är också ett beteende som visar på det fullkomliga förtroende han hyser för sin Fader. Han äger en fullständig och absolut tro på den gudomliga rättvisan som leder historien fram emot den oskyldiges seger.”

Påven sade också att i höjdpunkten på passionsberättelsen framhävdes Kristi totala självutgivelses frälsande värde: ”Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten” (1 Petr. 2:24).

"På denna väg”, avslutade han, ”kan också vi som är friköpta från den gamla människan, med hennes ondska och elände, leva för rättfärdigheten, dvs. i helighet.”