Kära bröder och systrar!
1. Varje år ger oss Fastetiden en möjlighet att intensifiera vårt böneliv och göra botgöringar som hjälpr oss att öppna våra hjärtan och ta emot det som Gud vill av oss. Fastan inbjuder oss att gå en andlig väg som förberedelse för att återuppleva det stora mysteriet när Jesus Kristus dog på Korset och på tredje dagen uppstod från de döda. Detta kan vi göra framför allt genom att lyssna noga på Guds ord och genom att göra botövningar, som gör det möjligt för oss att ge större hjälp åt våra behövande medmänniskor.
Detta år har jag för avsikt att för er, mina kära bröder och systrar, föreslå ett ämne som är mycket aktuellt och som åskådliggörs i följande verser tagna ur Femte Mosebok: ”... ty detta ger dig liv, och du får leva länge i detta land...” (5 Mos 30:20). Detta var ord som Mose riktade till folket när han inbjöd dem att spänna förbundet med Herren i Moabs land: ”Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom” (5 Mos 30:19-20). Troheten till detta gudomliga förbund är för Israel en garanti för framtiden: ”och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob” (5 Mos 30:20). Att nå mogen ålder är på det bibliska sättet att se ett tecken på välsignelse och den Högstes bevågenhet. Ett långt liv uppfattas då som en särskild gudomlig gåva.
Jag skulle önska att vi under Fastetiden skulle vilja tänka lite över detta ämne. Det skulle kunna hjälpa oss att lite bättre begripa den funktion som de gamla är kallade att utföra i samhälle och Kyrka och på så sätt göra oss beredda att ge dem det kärleksfulla mottagande som vi är skyldiga dem. I det moderna samhället bevittnar vi nu tack vare vetenskapens och medicinens framgångar hur livslängden ökar alltmer och därmed antalet äldre personer ökar. Detta gör att vi över hela världen måste ägna särskild uppmärksamhet åt den s.k. ”tredje åldern” för att hjälpa dessa personer att helt och fullt leva upp till möjligheterna som de har att tjäna hela samhället. Att bry sig om de äldre, framför allt när de går igenom svåra ögonblick, borde ligga i alla kristtrognas intresse, särskilt i vårt västeuropeiska samhälle som är där vi särskilt finner detta fenomen.
2. Människolivet är en dyrbar gåva som vi måste älska och försvara i varje fas. Budordet: ”Du skall inte dräpa” kräver alltid respekt för livet, alltifrån början ända till det naturliga slutet. Det är ett budord som inte tappar i kraft inför förekomsten av sjukdomar eller när försvagandet av krafterna gör att den mänskliga varelsens autonomi avtar. Om åldrandet och de ofrånkomliga villkor som är förenat med det accepteras lugnt i ljuset av tron kan det bli till ett underbart tillfälle till att förstå och leva Korsets mysterium och göra att vi bättre kan förstå den mänskliga existensens villkor.
Det är i detta perspektiv som vi måste förstå och hjälpa de gamla. Jag skulle vilja ge mitt erkännande till alla dem som arbetar på att visa fram dessa krav och uppmanar er alla, mina kära bröder och systrar, att ni utnyttjar det tillfälle som Fastan ger er så att också ni ger ert personliga och generösa bidrag till detta. Er hjälp kommer att göra så att många gamla inte längre behöver känna sig till last för samhället och t o m för sina egna familjer. Det kommer att göra att de inte längre behöver leva i den ensamhet, som kan få dem att bli inbundna och deprimerade.
Vi måste i allmänhetens medvetande väcka insikten om att de gamla alltid och överallt utgör ett stort värde som det är nödvändigt att vi uppskattar och tar emot som sig bör. Därför bör staten också öka den ekonomiska hjälpen till åldringarna och göra lagändringar som hjälper till att hålla dem kvar inom samhällets ramar. Det är också riktigt att erkänna att samhället under de senaste årtiondena har givit större uppmärksamhet till dessa krav och att medicinvetenskapen har utvecklat palliativa vårdmedel som inom ett integrerat sätt att se på människan kommer de sjuka till del.
3. Eftersom de gamla människorna har mera tid till sitt förfogande under denna del av sina liv, gör detta att de har tillfälle att ställa sig existensiella frågor, som de kanske inte ägnat så stor uppmärksahet tidigare i livet, när andra frågor pockade på uppmärksamhet. Medvetandet om att livets slut närmar sig gör att de gamla koncentrerar sig på det viktiga och årens gång hindrar dem inte i det.
Det är just därför som den gamla personen kan bli till stor nytta för samhället. Om det är sant att människan lever av arvet från dem som gick före henne, och att hennes framtid beror på sättet på vilket det folks kultur som hon tillhör överlåtits, då kan de gamlas klokhet och stora erfarenhet upplysa människans väg på hennes vandring mot ett allt mera fullvärdigt samhälle.
Hur viktigt är det inte att upptäcka hur olika generationer kan berika varandra genom vad var och en har att ge de andra. Fastetiden som uppmanar oss till omvändelse och solidaritet hjälper oss i år att tänka över dessa viktiga teman som berör oss alla. Vad skulle hända om Gudsfolket gav efter för en viss mentalitet som vi finner idag och som hävdar att dessa våra äldre bröder nästan inte har något berättigande så fort deras krafter genom ålder eller sjukdom avtar? Hur annorlunda skulle inte våra församlingar bli om vi via familjeinstitutionen skulle försöka se till att våra hem och vår famn alltid var öppna för dem!
4. Kära bröder och systrar, låt oss under Fastan med hjälp av Guds ord tänka på hur viktigt det är att varje församling med förståelse och i kärlek ledsagar våra bröder och systrar som håller på att bli gamla. Dessutom bör vi alla vänja oss vid att med förtroende tänka på dödens mysterium, så att vi kan förbereda oss för det defintiva mötet med Gud i vissheten om att den ”som vävde mig i moderlivet” (Ps 139:13) och som har skapat mig ”till sin avbild” (1 Mos 1:27) skall ta emot oss i sitt Rike.
Maria, vår ledstjärna under fastan, skall leda alla de troende, och särskilt de gamla, till en allt djupare kännedom om Kristus, han som dog och uppstod för oss, och som är den djupaste grunden till vår existens. Må Maria, sin gudomlige sons trogna tjänarinna, medla för oss, tillsammans med den heliga Anna och den helige Joakim, nu ”och i vår dödsstund, Amen.”
Mottag min tillgivna välsignelse till er alla.
Vatikanen, den 8 september 2004
JOHANNES PAULUS PP II