Javier Echevarría och de sjuka

Den 12 december 2016 avled biskop Javier Echevarría, Opus Deis prelat i 22 år (från 1994 fram till sin död), i Rom. På denna årsdag återger vi ett minne av msgr Iñaki Celaya om don Javier.

Det är ett utdrag ur en annan, mer omfattande skrift om den före detta prelaten. Don Iñaki levde och arbetade nära honom från 1954: först som rektor för det Heliga Korsets romerska kollegiet och senare som andlig ledare för Opus Dei.

*****

Tillgivenhet, omtanke och omsorg om de sjuka intog en viktig plats i don Javiers liv, bön och uppoffringar: vi såg detta på nära håll, särskilt från tiden då han valdes till prelat. Det gick inte en dag utan att han under samkväm och samtal med sina barn mindes de sjuka i de olika regionerna, så att vi kunde be för dem och visa omsorg om dem som Verkets skatter. Det var mycket vanligt, nästan dagligen, att han fick nyheter om en sjuk person i olika delar av världen: han bad om böner, skrev ett brev till dem (tusentals av dem finns bevarade), sände dem sin tillgivenhet och sin välsignelse... och bad dem att uppoffra sin sjukdom för hans intentioner.

Han bad föreståndarna att hålla honom informerad om hur sjukdomen utvecklades, han besökte personligen alla som var sjuka i Rom eller som var inlagda på sjukhus för en operation: vi är hundratals som har tacksamma minnen av dessa besök och många har skrivit ner de ord som han riktade till dem vid dessa tillfällen. På sina apostoliska resor gjorde han samma sak med de sjuka i varje stad. Jag minns särskilt en av hans senaste resor till Burgos: han tillbringade lång tid med en person som led av en mycket avancerad degenerativ sjukdom: vi vet inte om denne förstod någonting, men han uppmuntrade honom att leva sin sjukdom med Guds kärlek och att uppoffra sin smärta för påven; flera personer som deltog i samtalet blev uppskakade. Varje gång han åkte till Pamplona, av medicinska eller andra skäl, ägnade han lång tid åt att besöka patienterna på Clínica Universidad de Navarra och tacka läkarna och vårdpersonalen för deras arbete.

De som närmare omgav honom dagarna före hans död på polikliniken Campus Bio-Medico kunde också observera detta tydliga drag i hans personlighet i hans intresse för de andra patienterna på sjukhuset och för den läkar- och sjukvårdspersonal som fanns där.