Juan Maria Cabrera
Rektor för jordbruksskolan med familjeanknytning ”Los Nogales”.
År 1980 beslutade vi – en grupp yrkesmänniskor från jordbrukssektorn – oss för att påbörja detta arbete som skulle gynna småbönder och dessas familjer. Vi hade inspirerats till projektet genom Opus Deis grundares uppmaning att främja denna typ av aktivitet.
Sålunda satte vi igång den första jordbruksskolan (EFA-skolan) som fick namnet ”Los Nogales” (valnötsträden). Till att börja med låg den i ett lantligt område utanför huvudstaden Montevideo, i orten Juanicó. Skolan saknade alla bekvämligheter, det fanns bara själva skolbyggnaden, ett hus som hade hyrts för ändamålet av upphovsmännen.
Denna första EFA-skola växte sig allt starkare genom det nära samarbetet med elevernas föräldrar, vilka alltid varit de främsta anstiftarna. Allteftersom skolan växte blev huset så småningom för litet, och därför blev det nödvändigt att börja tänka på att bygga ett nytt centrum med bekväm och ändamålsenlig inredning. Bristen på pengar gjorde att vi sökte bidrag från en stiftelse i utlandet, genom att ansluta skolan till ett projekt. Vi visste att den helige Josemaría skulle hjälpa oss med detta nya företag och därför började vi alla – familjer, elever, f.d. elever och vänner – att be om att få detta bidrag.
Efter två år då vi råkade ut för en del motgångar lyckades vi till slut få projektet antaget och kunde bygga ett vackert skolcentrum där aktiviteterna bara har ökat i antal liksom antalet elever. Naturligtvis kom hela tiden nya behov till: skolbänkar, bord, sängar, elektriska hushållsmaskiner, läromedel etc. Detta gjorde att vi hela tiden behövde be företag och privatpersoner om hjälp.
Förmedling av den helige Josemaría
Jag kommer ihåg att jag en gång kom till en ambassad för att be om ekonomisk hjälp och under samtalet blev ambassadtjänstemannen som tagit emot mig tvungen att gå därifrån en stund. Jag passade då på att be bönen som finns på den helige Josemarías bönekort. När tjänstemannen kom tillbaka, gav han ett generöst bidrag i form av elektriska hushållsmaskiner, läromedel och skolmöbler.
En stiftelse skänkte oss pengar till att köpa en bil, och eftersom EFA-skolan var en organisation med socialt syfte bad vi om skattebefrielse, vilket betyder en skattelättnad om 50%. Vi ansökte om detta hos ministeriet i fråga. I början verkade allt gå bra, men sedan kom det svårigheter i vägen, som verkade omöjliga att övervinna. Situationen krävde att jag fick ta direkt kontakt med ministeriet, där man förklarade för mig att det var mycket svårt att utverka en sådan skattelättnad. Men tack vare den helige Josemarías förmedling kunde hindren röjas ur vägen och för pengarna kunde vi köpa de två fordon som vi behövde för att utföra våra plikter när det gäller ärenden för skolan eller produktionen.
Situationen nu är att EFA-skolorna har blivit fler till antalet. För närvarande finns det tre. Allt detta får mig att tänka på hur rätt den helige Josemaría hade när han sade: ”Inte ens i era vildaste drömmar kan ni ana...” och på hur stark hans tilltro till Gud måste ha varit för att kunna säga detta till oss med så stor säkerhet och fasthet.
Jag tänker också på hans önskan att nå ut till människor från alla samhällsskikt, rika och fattiga, intellektuella, hantverkare och bönder eller människor av olika hudfärg. Detta är möjligt eftersom vi alla är Guds söner. Josemaría Escrivás lära gör att vi tar hand om de mest sårbara personerna i den lantliga miljön, att vi skänker Gud en allt större förtröstan och att vi ser oss själva som instrument för att sprida hans anda om arbetets helgelse, att vi genom arbetet helgar vår nästa och oss själva.
Vittnesbörd publicerat i boken ”Den helige Josemaría och uruguayanerna”, utgiven i Montevideo med anledning av hundraårsjubileet av dennes födelse. Boken tar upp 65 vittnesbörd från uruguayaner, prelaturens trogna liksom dess vänner, som berättar hur de lärde känna Opus Deis grundare och hur de omsätter hans läror i praktiken.