Jag påbörjade mina doktorandstudier när jag redan var gift och hade tre barn. Jag var tvungen att verkligen anstränga mig i början för under några år hade jag inte alls ägnat mig åt filosofistudier utan varit helt och hållet upptagen med att städa, tvätta, laga mat och ta hand om barnens blöjor…

I början var det svårt för mig att förena hushållsplikterna med studier. Jag gjorde inget bra. Jag arbetade på nätterna, barnen kom sent till skolan och mitt psykiska tillstånd lämnade mycket att önska.

Vid den tiden började jag fördjupa mig i den helige Josemaría Escrivás läror och de hade ett häpnadsväckande resultat på mig. Jag började upptäcka att varje arbete, även det mest monotona, måste göras väl. Jag förstod att jag innan, istället för att lugnt ta hand om brådskande saker, hade jag dignat under deras börda, vare sig de tog en halv timma att utföra eller en halv dag.

Det var en upptäckt för mig att läsa punkt 506 i Plogfåran:

”Du är outtröttlig i dina aktiviteter. Men du uppträder oordnat, och därför är du ineffektiv. Du påminner mig om vad jag en gång hörde en mycket erfaren person säga. Jag ville berömma en av hans underordnade och sade: Vad mycket han arbetar! – Men han svarade mig: Säg snarare: Vad mycket han flänger omkring! ...

– Du är outtröttlig i dina sterila aktiviteter ... Vad du flänger omkring!”

Det sista som jag tänkte på var att ordna upp mitt liv. Jag var mera upptagen med att vara sömnlös på nätterna än att försöka organisera min tid väl mellan hushållsarbetet och doktorandstudierna. Men denna tanke ur Plogfåran lämnade mig ingen ro och därför försökte jag prova. I början gick det inte så bra, sedan gick det allt bättre, och jag började få ordning på allt med följd att varje uppgift bara tar den tid den ska.

Detta gjorde att vårt hem fylldes av frid och harmoni. När jag nu koncentrerar mig på att göra varje aktivitet väl och slutföra den, känner jag inte mina hushållsplikter som en tyngd. Naturligtvis dyker det ibland upp oförutsedda saker eller jag räknar fel på tiden, men i princip har jag väl planerat varje dag och försöker respektera denna plan. På så vis finns det tid till allt.

Om jag bara skulle ta mina egna krafter i anspråk skulle min strävan efter att få ordning på mitt liv snabbt försvinna men jag försöker att varje dag finna den övernaturliga meningen med mitt arbete och detta ger mig kraft att fortsätta.

Denna berättelse har publicerats i broschyren ”Guds barns glädje”, av Alberto Michelini. © 2002 Opus Deis informationskontor